Fredags-ångest, kan man ha sånt? Johora! Det har jag titt som tätt. Eller tja, på fredagar då förstås. Sambon brukar ha söndags-ångest, men jag, jag har fredags-ångest.
Någon knäpp kvarleva sen den tiden när de nu stora barnen var små och skulle åka till sin pappa varannan fredag över helgen. Nu för tiden skulle jag inte behöva känna den där ångesten. Två av dem bor hos pappan (pga jobb/skola på den orten) och nu åker dem snarare därifrån, rentav hem till mig när det är fredag. Fast nää, det händer sällan. Kompisar åker de till och möjligen att de kommer insmygande här på natten för att sova och sen tillbringa några timmar på lördagen hos mig. Innan de drar vidare till kompisar igen. Tidens gång.
Men varför? Det är väl himla mysigt med fredagar? Nu är det dags för fredags-myyyyyyys! som i OLW-reklamen. Mmm, men vi har aldrig fredags-myyyyys. Visserligen brukar det allt som oftast bli någon typ av fredags-käk till att börja med, som pizza, tacos...paj...eller hamburgare, som ikväll. För sånt kan man inte äta på en onsdag. Men sen, sen är det bolibompa, stimmiga barn, trötta barn som ömsom springer gatlopp genom huset och tjoar, ömsom ligger som korvar i soffan och kollar barnkanalen. Ella som somnar mitt i allt, Lowe som aldrig vill gå och lägga sig, men som helt plötsligt försvinner in i sängen hon också och somnar (fastän hon inte var ett dugg trätt för tre minuter sen). Och så Dobbidoo (där somnar Eddie) och sen Skavlan (där somnar Ozzy och sambon som sen vaknar med ett ryck och knatar iväg för att borsta tänderna) och så sitter jag sen där för mig själv och ser nån halvdassig film eller brittiskt kriminalserie och stickar strumpor till alldeles för sent med en ung snarkande och en gammal fisande hund under soffbordet. Fredags-myyyyys a la vår familj.
Kanske inte så konstigt att jag har fredags-ångest ändå känner jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Det lät ju lagom...trist. Fast tjaa, så trist är det väl egentligen inte. Vissa kvällar vet jag ju just det att nån gång på småtimmarna kommer äldsta sonen smygande in och jag får träffa honom imorgon. Och även de gånger han inte kommer så tja, sitter visserligen för mig själv, men det är rätt skönt ibland det också. Och så har man lördagen i antågande som ett oskrivet blad med familjen hemma. Och då kör vi myyyyys, lördagsmyyyys hela dagen lång.
Trött som en gnu idag. Man blir det efter en hel vecka med hostiga nätter. Fyra timmars sömn inatt. Kanske blir jag som somnar till Skavlan ikväll? Och sambon som sitter uppe med en fisande hund och brittisk kriminalare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar