När man vaknar med ett ryck och inser att man försovit sig, den känslan. När hela familjen yrar runtomkring varandra för att hinna med allt på halva tiden och man kommer till skolbussen med andan i halsen, den känslan. Och den andra mamman med skolbarn, som allt som oftast springer ut i sista sekunden alla andra mornar, men just idag lugnt står och läser tidningen, ser sådär försmädligt nöjd ut, den känslan. Då är liksom tonen för dagen satt. Och så fortsätter man i det tempot ett tag till, men inser till sist att man hunnit ifatt de där försovade minutrarna och lugnet kan infinna sig igen. Där är jag nu. Där tänker jag stanna resten av dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar