När livet känns tungt och orättvist, då ser jag in i O´s ögon och då blir allting lättare igen. Varje kväll går vi en liten promenad, han och jag. Han får en dos frisk luft och jag får en stunds frid och så får vi umgås en stund själva, bara han och mamma.
Nästan varje kväll kommer grannens hästar fram och hälsar på oss.
Pappa är riktigt dålig igen :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar