Sju mössor till hann jag sy och fästa trådarna på en halsduk innan Lilleman vaknade igår. Sen packade jag lådan klar och imorgon ska den lämnas in på posten för vidare färd till Annica Haglund som tar emot de insamlade här i Sverige. Sen blir det vidare färd mot Polen.
Ozzy hjälpte sen mamma att lägga alla garner i den där byrån som kom med hem förra helgen.
Där i en av lådorna hittade jag sen mammas "av-noppare" som pappa har letat efter för mig i flera år. Visste att hon hade haft en och jag har verkligen behövt en till alla noppriga ylle-tröjor som vi har i familjen. Liten smart manick iaf. Ozzys väldigt väl använda tröja från Disana blev som ny igen :)
Jojo, man kan plocka noppror för hand också, men det har jag inte riktigt tålamod till.
Har varit väldigt frusen i några dagar. I och för sig inte så konstigt när det är det vädret som det är, men så igår kväll däckade jag iaf på soffan. Kevin, Lowe och Ella har tydligen delat sin bacill vidare. Ozzy var inte heller på tipp-topp humör framåt eftermiddan-kvällen och åt dessutom väldigt dåligt (vilket är extremt ovanligt för den matglada grabben). Lagom jag däckat under mitt varma täcke så började han gnälla och nysa så snoret sprutade omkring... :(
Så då var det dags igen då...hoppas att det är något som ger sig snabbt.
Tänk om man kunde göra som katten, lägga sig på ett element. Varmt och gutt. Men får väl göra på det lite mera vanliga sättet och bädda ner sig i soffan med barnen under en gosig yllepläd och kanske sticka färdigt den där västen till Lilleman. Inte många varv kvar.
Snön vräker ner och det blåser hård vind ute. Töserna är krassliga och ligger nerbäddade i soffan framför Bolibompa. Lilleman är trötter, troligen en reaktion efter sprutan, för han sover ännu. Och äldsta sonen ligger och hackar i sängen, tredje dagen hemma från skolan.
Jag tänker ägna en stund åt symaskinen idag med när det ändå är så lugnt här på hemmafronten. De här mössorna gjorde jag i måndags och idag har jag klippt några till. Dem ska få åka till barnhemmet Lodz i Polen.
Finns att läsa om här
Hade tänkt skriva något om varför jag gör sånt här, syr o stickar till barn i andra länder, men då börjar jag bara lipa igen och det orkar jag inte med just nu.
Människor som behöver hjälp finns det överallt i vår värld, även här i Sverige. Är man sugen på att hjälpa till (och nej, man behöver inte vara proffs på handarbete eller göra en himla massa saker, en mössa, en kofta, ett par sockor gör stor skillnad för just den som får det) kan jag varmt rekommendera gruppen "Handarbeta för välgörenhet" på facebook.
Alla kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon :)
Ända sedan vi flyttade hit till vårat hus har jag (vi) drömt om ett växthus, men det har aldrig funnits råd till det.
Men i år så ska det äntligen bli av!!! :)
Trots det snö o kyla (o trots att det inte ens är beställt ännu) så har jag redan planer i huvét om vad som ska odlas där.
Ack ja, dessa hormoner som snurrar runt i kroppen hela tiden. Tål ingenting utan att ta till lipen liksom. Se på teve innebär alltid bunkra upp med näsdukar. Nyheterna så är bilder från tex Syrien med barn som sitter fast i belägrade Homs eller från flyktinglägren (jag lipar). Reklamsnuttar om fadderverksamhet, SOS barnbyar=samma sak.
Det är hemskt och tragiskt och allt det där, men min reaktion blir en aningens överdriven. Igår när programmet på fyran började med kändisarna som åkt till Manila, tryckte jag direkt på av-knappen på fjärren innan sambon ens hann reagera. Jag klarar inte ens av att se det. Får en känsla att "världen är grym och har gått förlorad" samtidigt som man känner att man skulle vilja hjälpa hela världen fast jag vet att jag inte kan det.
Tom Skavlan häromveckan när Niklas pratade med vuxna karlar som skickade en hälsning till sina mödrar (=skyfall)!
Förra veckan var det Bill Gates som orsakade Niagara när han berättade om sina välgörenhetsprojekt.
Senast i raden är reklamfilmen med Zlatan. Alltså, jag är noll intresserad av fotboll, bryr mig inte ett jota om Zlatan i vanliga fall. Det enda jag hört om honom (förutom alla mål då) är att han verkar ganska dryg och slänger ur sig plumpa kommentarer (var nåt om nån cykel va...).
Och Volvo, världens snabbaste traktor, gillar jag egentligen inte heller trots att sambon kör en v70.
Men nu serru, tom jag tycker att Zlatan är en fantastisk människa som sitter där med sina barn i knät, pussar sin fru bakom örat och kör omkring i världens finaste landskap med en snygg bil och nationalsången på det. Han som invandrare är en riktig ändå svenne, så jäkla vackert, buuuuhhäääää!!!!
Jag blir ledsen, jag blir rörd, jag blir berörd precis hela tiden!
Helgen gick fort den här gången (också). Sambon var krasslig på lördan, kände av njursten (igen) så vi åkte inte upp till pappas hus som planerat. Istället blev det stickning och skidåkning på teven för min del.
Istället blev det på söndan jag tog jag äldsta grabbarna med och åkte iväg till pappas hus och checkade läget. Snickarna som fixat allt efter vattenskadan är klara så jag ville se hur det såg ut nu. Och så hämtade vi hem en svets (till sambon) och min mammas gamla byrå till mig. Har haft ett skrymmande runt bord där i hörnet till min stickkorg bla. men det har nu fått flyttat. Ska bara flytta över allt garn till lådorna (som nu ligger intryckt lite här o var i huset där plats funnits, vilket leder till viss frustration när ett visst garn eftersöks...) så har jag min perfekta stickhörna där sedan :) :)
Igår var det snöyra deluxe ute precis hela dagen. Fem minus och friska vindar fyllde på det vita på marken. Ella trotsade vädret och var ute i trädgården själv en stund, men jag nöjde mig med den stunden det tog att hämta L vid skolbussen i utomhuskylan. Satt istället rätt mycket vid symaskinen och fick en del gjort där medan Ozzy kastade lego i min papperskorg under bordet.
Idag har han fått vaccinationssprutan, det var inte roligt minsann. Lillkillen som nästan aldrig annars är ledsen fällde stora krokodiltårar och skrek i högan sky, så alla små barn ute i väntrummet såg alldeles skräckslagna ut när vi kom tillbaka. Tydligen en riktigt hemsk upplevelse för Lilleman för han hulkade till flera gånger inne på Konsum när vi handlade efteråt. Kassörskan undrade om han ramlat o slagit sig för han såg så ledsen ut. Nä, han har precis fått spruta , svarade jag, varpå hon la till ett "Naaaw, stackel" mot Ozzy och såg medlidande ut. Och det räckte för att han skulle börja fälla tårar och hulka igen... :(
Jaja, tur att det nu är lääänge lääänge till nästa putt :)
Veckans in-ut;
IN; en byrå
tre nya pulkor till de yngsta
UT; ett bord
rensade i en garderob o slängde tre urtvättade tröjor.
Så, plus minus noll denna veckan :)
Det blev lite bakat idag också. Det är något så sinnligt med att baka bröd.
Att knåda och rulla degen. Doften som sprider sig i hela huset.
Äta en ljummen bulle när smöret sakta smälter.
Det är vardagslyx det!
Ojoj, har varit (och är även så idag) lite bråda dagar med mycket att göra och mycket som jag vill hinna med.
Det där med vad man tycker ska göras och vad man faktiskt hinner med hänger inte alltid ihop. Men iallafall.
Igår var vi, förutom på ett tandläkarbesök med Tim, även på Willys och gjorde en storhandel för de kommande två veckorna.
På senare tid har jag blivit bättre och bättre på att handla ekologiskt. Lite beror det nog på att jag fick en liten spark där bak av naturskyddsföreningens kampanj "Byt till Eko". Men, även det faktum att Willys har faktiskt utökat sitt eko-sortiment ganska ordentligt. Jag handlar mest på just Willys och även en del på Konsum.
Konsum har ju sitt Änglamarks-sortiment som jag alltid väljer om den varan jag ska ha finns i det och det har jag gjort ganska länge. Men på Willys har det varit lite svårare att hitta ekologiska alternativ. Därför tycker jag det är extra glädjande att det numera utökas i en allt raskare takt, även om det ännu återstår många varor som jag saknar ett ekologiskt alternativ på.
Sen att deras pris på dem ekologiska varorna inte heller är direkt dyrare än de konventionella varorna. Snarare ligger dem i en slags mellanklass prismässigt, vilket är positivt. Jag tror att just det att ekologiska varor länge varit betydligt dyrare har gjort att många ändå väljer de konventionella för att man ser mest till sin egen plånbok. Billig mat är något vi nog blivit ganska vana vid med alla lågpriskedjor som finns att välja på.
Eller faktiskt helt enkelt att man inte har råd fast man skulle vilja välja eko för att man lever precis på de ekonomiska marginalerna. Orsakerna kan vara många. Men när flera köper eko blir priserna lägre och ännu flera kan få möjligheten att välja eko :)
En annan sak jag tänkte på när jag var på grönt-avdelningen på Willys; Det första man möts av är dessa dignande berg av frukt och grönsaker i en färggrann kavalkad...dem konventionellt odlade då förstås. Nästan lite undanskymda i en liten hylla längre bort ligger eko-paprikan och eko-clementinerna. Tänk er att det skulle vara tvärtom! Att allt ekologiskt låg framme på första parkett och de andra nånstans "därborta" i en liten hylla. Att vi konsumenter i vårat handlande blir väldigt påverkade av hur affärerna skyltar med sina varor är ju ingen hemlighet. Om affärerna skulle så att säga vända på steken skulle det även med all säkerhet få flera att handla ekologiska varor. Kanske något att påtala för butikerna...!?
Sen det andra problemet; att det slängs så ofantligt stora mängder mat i hushållen idag. Tex är det ofta erbjudanden om att köpa två för ett billigare pris. Och så köper man två förpackningar, fastän man egentligen bara behöver en. Så står det och blir gammalt och så slänger man det och tänker äsch, det var ändå så billigt...
Så fruktansvärt onödigt!
Betalar man liite mera för sin mat tror jag att man kanske är en liten aningens mer benägen till att faktiskt ta vara på den och äta upp den.
Med det sagt är det dags att återvända till mina grötbullar i ugnen och degar på jäsning. Storbak på schemat idag. Vill fylla frysen ordentligt eftersom det är den årstiden när man när som helst kan bli liggande i nån flunsa eller så. Katastrof-tänk kallar min sambo det för. Jag kallar det för att vara förberedd ;)
Nästa vecka är det dags för vaccination för Lilleman och det brukar kunna resultera i gråt o tandagnisslan, ev. en gnutta feber på det. Kan vara skönt att bara kunna gugga ner sig med honom i soffan ett par dar då utan en massa måsten tänker jag.
Måste också bara skriva, just nu känner jag hur det hickas därinne i magen. Att sitta så här och känns dessa små hick...hick...hick...åhhh, blir alldeles varm i hjärtat :)
Tjipp!
Var in bloggen 365 eko och blev inspirerad av hennes inlägg om en in en ut. Något som jag egentligen brukar försöka tänka på så vi inte drunknar i prylar. Inte direkt maniskt men iaf så försöker jag rensa ur ganska ofta. Tänkte därför prova på att köra en sådan liten utmaning för min egen del under året och så får jag väl se hur det går.
Här och här är 365 eko´s inlägg om hur hennes funkar.
Eftersom jag inom kort på allvar sätter igång att tömma pappas hus och mycket av grejerna ska vi helt klart spara så kommer jag ändå inte att räkna med dem på in-kontot. Inte heller mat och förbruknings-saker räknar jag in där.
På in-kontot kommer sånt jag köper och sånt jag får att sättas upp. Och på ut-kontot sånt som slängs, säljs eller skänkes bort vara med.
Kläder räknar jag med dem jag köper men inte det jag syr. Det får räknas när det kommer in som tyg ;)
Denna veckan;
IN; 11 plagg från Kupan
2 beg. ullbrallor till Lilleman
2 böcker till mig
UT; 4 tygblöjor sålda
2 Pul-påsar sålda
en liten påse (15?) pocket-böcker skänkta till Kupan
Resultat; -6
Första veckan blev det alltså lite mindre här hemma, får se hur det går i fortsättningen...
Hann läsa en del i boken igår, riktigt spännande/bra/inspirerande.
Som en sån där första reflektion tänkte jag angående den här biten hur lite man egentligen klarar sig på penningmässigt för att familjen ändå ska gå runt. Eftersom jag är hemma på heltid sen flera år tillbaka så har det hänt ganska många gånger att vi fått frågan hur sjutton vi klarar oss ekonomiskt?
Det undrade vi en del över själva också innan beslutet att jag skulle stanna hemma kan jag säga.
När vi flyttade ihop hade vi (jag) fyra barn och mitt "bidrag" var ett ganska rejält csn-bidrag+ barntillägget därifrån. I maj-06 var mina studier färdiga, jag började ta ut 2 dar/v i fp för den då yngsta och det var en ganska stor skillnad redan där. Jag har ingen SGI så det är garantinivån som gäller för min del.
2007 kom dottern och jag fortsatte ta några dar/vecka i fp. Nånstans där och när att vi samtidigt kom fram till att vi inte ville ha henne på dagis och kasta oss in i ekorrhjulet igen med hämtningar/lämningar och stressen+ att lillsyrran blev tillverkad, märkte vi att det går runt ändå.
Och man vänjer sig. Man lär sig på något vis att rätta mun efter plånbok. Att börja tänka mera ekonomiskt. Konsumerar mindre. Tänker efter före.
Och saknar vi nåt? Njä, inte direkt. Vi har hus på landet, två bilar, mat på bordet, hela o rena ungar och mycket tid för varandra. Vi lever på en medelmåttig arbetarlön, barnbidrag (och får underhåll för mina äldsta). Vi har ännu ganska rejält med fp-dagar att ta ut för våra gemensamma barn. Dem sparar vi till sämre tider brukar vi säga ;)
Och det är just det där med tiden för familjen som vi värderar så högt. Ingen av barnen ens vill att jag ska börja jobba, tom. tonåringarna uppskattar att jag finns hemma när dem kommer från skolan tex. Och pengar är inte riktigt allt heller.
Sambon fick ett jobb-erbjudande från en firma i stan som skulle innebära ca 2000 mera i månaden. Men, det skulle innebära att han behövde åka lite tidigare varje morgon, komma hem lite senare varje kväll och några hundringar extra i bensin varje månad. Han tyckte helt klart att det inte var värt det varpå han blev helt idiotförklarad av sin lillebror som inte alls kunde fatta hur man kan tacka nej till 2000 spänn extra.
Sambons svar; "tack, men trivs bra med att jobba på en liten firma där chefen faktiskt bryr sig om en och vi har så vi klarar oss ändå. Och, det skulle innebära en timme mera/dag som jag inte skulle träffa barnen."
Jag kunde riktigt se hur han brorsa satt och ruskade på huvét där i andra änden av telefon. Dem tänker inte riktigt lika där...
Det var en aningens segt att stiga upp i morse. Fick visserligen lite sovmorgon ända till kl 7...men hade gärna sovit lite längre en lördag.
Efter att vi hade lämnat av Samuel på skolan åkte vi raka spåret hem och satte igång med rejäl städning av tösernas rum, fortsatte ute i köket med städning, bantade ner tvättberget rejält och bakade ett par sockerkakor till eftermiddagsfikat. Lagom vi var klara med allt var det dags att hämta hem Samuel igen. Vi kom tillbaka hem lagom sambon hade arbetat färdigt.
Och nu står han vid spisen så det slapp jag idag :) Varma mackor med skinkstuvning fixar han till. Och sen kan jag lova att det blir soffläge med ungar, lördagsgodis och stickning heeela kvällen lång.
Fredagar är Lowe ledig från förskoleklass vilket innebär en smula sovmorgon. Trots det har jag alltid alarmet på samma tid, men det är alltid lika skönt att bara kunna trycka på snooze och somna om några gånger. Lilleman tog sig sovmorgon han också. Han ser alltid lika gosigt nyvaken ut när han står med snutten i handen och väntar på sin frukost.
Ute var det -3 idag, grått och rejält blåsigt. Båda tjejerna har blivit så nariga i ansiktet av kylan, så vi bestämde oss för att stanna inne idag. Jag tog (äntligen!) tag i att sy ihop/fästa trådar i stickningar som legat färdiga väldigt läänge. Jag var riktigt huttrig idag så det var skönt att hålla till i köket i närheten av vedspisen.
Och fixade en snodd till de "nya" paret ullbrallor som saknade en sådan. Blev lätt att dem gled ner över blöjbaken på Lilleman annars.
Sen bäddade vi ner oss i soffan och såg på Askungen. Helt plötsligt kom sambon hem. Dem hade jobbat i sån fart att dem kunde sluta 3 timmar tidigare. När det var dags för Lillemans middagsvila hade båda töserna och pappan slumrat till i soffan framför teven... :)
Fick ett par nya böcker med posten idag. Ska sätta mig med dem i lugn o ro sen ikväll.
Visserligen ska det föreställa helg i morgon, men sambon ska jobba några timmar och Samuel har skola 9-14, så det kommer nog kännas lite av vardag ändå.
Idag tog vi en tur till Kupan i Hemse. Dem hade rea (som om att inte dem är billiga redan innan!) och man fick fylla en kasse med kläder för 50 kronor.
En kasse kan rymma ganska mycket och jag blev minst sagt nöjd.
En kofta till mig i ylle-blandning (älskar ylle!), fodrade regnbrallor, strumpbyxor och en långärms-tröja till Ella, 4 par strumpor till Ozzy och en "lurv"-tröja till Lowe.
Till kommande lillebror hittade jag det här helt bedårande stickade setet och den blåa tröjan. Stickade babyplagg är bland det bästa och sötaste jag vet!
Och till han är helt purfärskt nyfödd så ska han få ligga på denna i vagnen; en virkad bebisfilt med huva. Är ju beräknad till 1 juni, så tror den kommer vara alldeles lagom då.
Skulle ha kostat 260 kr för allt, men som sagt, 50 kronor! Snålisen i mig jublade ;)
När vi kom hem hittade jag dessa i brevlådan; två par hemstickade ullbrallor som jag även dem fyndat fast i en Köp-o-sälj-grupp på FB. Lilleman ska få prova dem så fort han vaknar från middagsluren.
Nu är det dags att fixa middagen. Blir ett nytt recept idag på nåt som kallas ajvarkyckling. Hittade receptet i Vår Kokbok från Coop. Hoppas det är gott så man kan göra det flera gånger. Behöver ha in lite nya maträtter på våran annars så tjatiga matsedel.
Sakta men säkert börjar jag känna att min energi-nivå börjar närma sig sin normala nivå igen. Trycker ännu i mig allt möjligt järnrikt. Idag körde vi igång med brödbak direkt efter dem stora skol-syskonen lämnat huset.
Första plåtarna av mammas grötbullar.
Och så Ellas alldeles egna.
Vi gjorde två degar så idag blev det 85 grötbullar och med söndagens bak, så har vi nog så det räcker för den här veckan. Många mackor går det åt här. :)
Lilleman har sovit sådääär två nätter i rad nu, vet inte riktigt varför. Ganska trött fis när vi knatade iväg till bussen för att hämta syrran.
Vinter på riktigt, äntligen!
zzzzzzzzzzzzzzzzzz
Lite bus med hundarna när vi kom hem igen. Fast dem busade mest med varann.
Sen bjussade Ella både Lillebror och Storasyster på sina alldeles egna bullar när vi kom hem.
Bara en dag försent men iallafall, idag rök julpyntet. Staken får ännu vara kvar till vi hunnit elda upp ljusen. Tänder den en stund varje mellis och ibland även när vi äter kvällsmat hela familjen.
Lite mysigt ju.
Medan jag fixade maten (idag blev det stuvad potatis och prinskorv, morötter o majs) myste dem yngsta tillsammans i soffan och höll sams hela tiden!!! Jaja, nån dag ska vara den första (och det gick snabbt över bara pappa klev in genom dörren).
Njuter verkligen av att vi äntligen fått snö. Ungarna tycker det är såå mycket roligare än gråväder och gyttja. Inte behöver man tjata på dem att gå ut, snarare fråga om det inte är dags att gå in om dem börjar bli frusna...
Direkt efter maten försvann Ella, Lowe och Tim ut i mörkret med pannlampor och det är väl dags att ropa in dem nu. Läggdags strax.
Och sen ska jag slänga mig i soffan o kasta upp benen och sticka lite.
En riktigt skön tisdag har vi haft idag :)
I morse när jag kom upp fick jag äntligen se lite snö på marken igen. Då var det inte mera än att grässtråna ännu stack upp, men under dagen har det fyllt på mer o mer. Ungarna var naturligtvis också glada och hade bråttom ut.
Lite har jag varit ute och njutit idag, men mest har jag stått i köket idag. Bakade grötbullar och gjorde lite fruktpuré och linsgryta att stoppa i frysen åt Lilleman. Han har f.ö. verkat lite hängig idag, som att han är på g att bli sjuk. Hoppas hoppas det bara går över.
Jag själv mådde inge vidare igår, huvévärk precis hela dagen och allmänt "burrig", men idag var det inget sånt. Är så mycket bacillusker i omlopp så man vet aldrig. Redan första dagen i skolan kom Lowe hem och berättade målande om en klasskamrat som kräkts på rasten och blivit hämtad av sin mamma.... uuuuh. Sånt vill vi inte ha in i vår boning nu.
Energin börjar komma tillbaka mer o mer nu när mitt hb stigit igen och jag vill helst fortsätta att ha den energin.
I morgon ska det plockas undan tomtar och röda dukar. Oj! Vad tiden gick fort.
Här är lille "8an", som vi hittills har haft som arbetsnamn. Efter gårdagens UL så har vi dock byt ut det mot "Eddie". Inget spikat, vi klurar vidare, men det är bättre än att kalla sitt barn för "den" som det lätt kan bli.
Och att det blir en liten kille till var det inga tvivel om, han visade snällt upp hela härligheten och kissade (!) tom. Bra, tyckte läkaren, då funkar njurarna som dem ska, sa hon. :)
Och det var det vi hade hoppats på också, en lillebror som Lilleman kan busa med och så småningom även dela rum med.
Allt såg finfint ut, inga konstigheter alls. En otrolig lättnad när vi åkte hemåt igen. Sambon åkte direkt vidare till jobbet med en riktig "energikick" som han sa. Och själv kände jag mig också fylld av en ny energi. Nu ska här äntligen njutas till 110% av graviditet med allt vad det innebär.
Vi började med att ta en promenad till skolbussen för att hämta syrran, i strålande solsken!!! Det var väldigt länge sedan vi hade en gnutta solsken, men det kändes så väldigt passande att den visade sig just då.
Och som ett litet extra plus i kanten så har mitt hb klättrat uppåt riktigt duktigt till 127. Det kändes också väldigt skönt, men jag kommer fortsätta att järnbomba kroppen. Eftersom även järndepåerna var väldigt dåliga förut så kan det behövas. Vill verkligen inte att värdet dippar neråt igen och den där fruktansvärda tröttheten kommer tillbaka. Riktigt piggelin vill jag va nu :)
I fredagskväll var det ett program med Alex Schulman (Älska mig, tror jag det hette). Han pratade då en hel del om det här med vår tids behov av bekräftelse. På facebook, instagram, twitter, bloggar osv osv. Hua mig vad det låg mycket i det han sa. Kände (tyvärr) igen mig i en del, men kände kanske ännu mera igen det i vissa vänner man har tex på fb.
När jag startade min syblogg efter nåt års läsande av andra sybloggar så var jag hela tiden på jakt efter denna bekräftelse. Allting handlade om att få så många besökare som möjligt och helst en massa kommentarer också. Listade bloggen överallt där det gick att lista en blogg, surfade runt och kommenterade på så många som möjligt varje dag. Till slut handlade inte bloggandet om själva sömnaden för min del, snarare att sy sånt jag visste drog besökare. Kände hela tiden en viss press att få till ett visst antal inlägg per vecka.
Naturligtvis är det länkad till fb så alla jag känner där ser varje gång jag gör ett inlägg. Tog jag nån liten paus tex vid sommarlov frågade folk direkt om jag slutat sy vilket i sin tur gav ännu mera press.
Lite som en motsats till sybloggen startade jag den här "vardagsbloggen" vid sidan om. En blogg bara för min egen skull. Inte för mina vänner (ingen vet att jag har den), inte för ev. läsare utan bara som min egen ventilation. Visst, kul om någon snubblar in här och läser vad jag skriver, men inget jag jagar efter. Bara skriva när jag har lust. Och om det jag har lust.
Men, till slut insåg jag, till min egen lättnad, att det gör ingenting, att det går ett tag mellan inläggen på sybloggen. Jag har min lilla trogna läsekrets ändå. Och det roliga med att sy har kommit tillbaka. Ingen press. Bekräftelsebehovet har tagit ledigt!
Idag var det dags för sambon att jobba igen. Första dagen efter ledigheten och vem försover sig ;)
Jag var rädd att försova mig, jag som skulle hämta hem sonen från LAN tidigt i morse. Så jag vaknade 5.45 redan och kunde inte somna om (av rädsla för att inte höra mobil-alarmet). Så där låg jag o stirrade ut i mörkret och hörde regnet dåna mot plåttaket, med handen på magen ifall det kunde tänkas buffa till lite. Sambon hade gått och lagt sig på soffan i natt eftersom jag snarkade (hopplös med det när jag är gravid) så honom hade jag ingen koll på. Men när jag smög upp kl 7 så sov han ännu...gissa om han fick fart ;) Ringde chefen...som också försovit sig! :D
Imorgon är det dags för skolstart för 4 av barnen.
Och för ultraljud....jag är skitnervös på ren svenska. Fi F_n vad jag har våndats sen tiden damp ner i lådan. Vissa dagar har jag känt att jag struntar i alltihop, vill inte åka dit! Men då får jag våndas vidare till juni ju, så det går ju inte :p
Jag har målat upp diverse skräckscener i huvudet på vad de skulle hitta för fel på knodden. Tom. att det är tomt! Tomt tomt i magen. Att jag gått upp 8 kg och fått denna kulan av all julmat och kolor, det låter väl logiskt..? Att jag skulle varit skengravid i 19 veckor!!!
Att vi ska bli skickade till Karolinska som förra gången (jag vill verkligen inte dit igen, men kommer på mig själv att mer eller mindre sätta in det i schemat kommande vecka).
Fast sen finns det samtidigt en liten liten uns av mig som ser fram emot att få se den lille/lilla därinne. En liten liten förhoppning om att allting faktiskt ser bra och normalt ut. Men, dessa nerver och dumma hjärnspöken :P
Undrar hur mycket jag kommer kunna sova inatt....
Väntade hem sambon med färjan i natt. Vi är sådana, sitter uppe och väntar på varann om den andra är iväg. Tände lite ljus i öppna spisen.
För att tiden skulle gå såg jag lite slött på en film och hade stickningen i händerna. Fick sen rippla upp allt igen då jag insåg att garnet inte skulle räcka till det som jag höll på med (o det har legat i gömmorna såå länge att det inte lär gå att få tag i mera). Surt!
I morse skulle Lilleman få gröt till frukosten. Öppnade en ny ask Sempers fullkornsgröt. Överst (som tur var!) kravlade en bagge omkring, bläääääk!
Nej då, det var inte gammalt grötpulver, utgångsdatumet var inte förrän framåt hösten detta nya år. Köpte den igår och förpackningen har ju en sådan typ av försegling att denna baggen måste ha kommit in där hos Semper, knappast i affären eller hemma på våran köksbänk. Grävde runt i asken och där fanns flera :p
Men Semper skyller på affären. Och där blev jag erbjuden en ny förpackning. Som att jag skulle vilja ha det!? Näpp, pengarna tillbaka (o det fick jag) men ingen godtagbar ursäkt/förklaring av Semper. Ingen mera gröt därifrån iaf!
Man vänjer sig fort med sovmornar så här under lov. Men idag blev det tidigt uppvaknande. Sambon skulle iväg till tidiga morgonbåten och väckte mig 5.39 för att säga hej då. Hade troligen trott att han inte skulle få liv i mig eftersom han ändå hade skrivit en lapp som satt på bryggaren :)
Men jo då, jag lyckades inte ens somna om efteråt. Myrkrypet i benen gav sig tillkänna och efter en stund började Lilleman babbla i sömnen, så jag pallrade mig upp.
Började dagen med en blöjtvätt. Säga vad man vill, men dem är bra mycket finare än en soppåse vid dörren, eller hur!
När de 2 små madamerna var utfodrade med frukost tog jag mig i kragen och klippte till ett par tröjor till Lilleman. Något som jag tänkt på hela lovet, men tid eller ork till sömnaden har inte alls infunnits sig. Sen blev det även symaskinen en stund också, men inte med dem här tröjorna förstås :P Fick vackert ta det som låg och väntade först (en pyjamas som jag helt rätt har misstänkt kommer bli för liten för Lilleman) eftersom det var dem färgerna i maskinerna. Blaaa! Försökte tänka liiite positivt ändå; den kan ju bli till syskonet sen istället då. Och så får jag väl ev. göra en ny o större till Lilleman.
Kanske...för den var inge kul att göra alls :p
Hade min lille hjälpreda med i köket vid matlagningsdags. Idag med dem där härliga lejongula ullbrallorna från Babyidea.
Är minsann lite trötter i ögat nu. Inte riktigt van att stiga upp så här tidigt (+att det blev ganska rejält sent innan filmen jag o grabbarna såg var slut igår). Kanske man kan komma i säng i tid ikväll då...eller inte. Konstigt nog brukar jag alltid piggna till liite för mycket bara minstingarna kommit i kojs o så blir man sittande där framför dumburken alldeles för länge trots sina goda föresatser tidigare på kvällen.
Nyårsdagen 2013
Och nyårsdagen idag 2014...grått lock över oss, blåsigt, flera plusgrader. Blää vilket trist väder! Även om man trotsar kylan som blir av att det blåser tvärs igenom kläderna så känner man sig inte direkt piggare av en utomhusvistelse för tillfället. Dagsljus, vad är det? Och denna hiskeliga blåst! Känns som att vi bor på en ytte-pytte-liten väderbiten kobbe mitt i kalla nordsjön snarare än mitt på en relativt stor ö...Ser framför mig en scen ur filmen Sjöfartsnytt ( The Shipping News med Kevin Spacey, Judi Dench o Julianne Moore) där dem surrar fast huset som står alldeles vid en klippkant med havsskummet piskande mot rutorna, typ...Ok, riktigt så illa är det väl inte, men så här mycket blåst brukar det väl ändå inte va!?
Vi brukar vara ute så mycket på jullovet, hela familjen. Bygga snögubbar och snölyktor, åka till pulkabacken i Dalhem...Jag brukar alltid ta långpromenader med barnvagn och hundar.... Det här lovet har vi knappast fått ut ungarna utan nån form av mutning när dem kommer in. Ständigt ett litet dåligt samvete gnagande att dem inte fått dagsransonen dagsljus och frisk luft. Men vem kan klandra dem att de hellre burrar ner sig i soffan under en filt med en bra film. (Sen att dem två små madamerna klättrar på väggarna av rastlöshet, träter och gnatar på varann.. :p )
Nä, lite snö och minusgrader skulle inte skada de här sista dagarna av lovet. Så ungarna kan ut och rasa lite och faktiskt ha roligt utomhus (nä, inte ens 5-6-åringar uppskattar lera o geggig gräsmatta att leka på hur länge som helst). Och jag vill ut på en promenad med det där härliga knarret av iskall snö under stövlarna.
