måndag 28 november 2011

Fulltecknad almanacka

Vill minnas de härligt underbara färger som bara för några veckor sedan omgav oss.
Gråa november har passerat förbi så snabbt, bara ett par dagar till sen är december här med Lucia, jul och ljus och jag hoppas på snö också...
Jag lägger två fulltecknade veckor bakom mig och ser fram emot en ny, lite mindre fullskriven vecka.
Det har varit tandläkarbesök
åtgärdsprograms-samtal x 2
bakning till julskyltning för klass 4 och 8
bokning av däckbyte
hämtning av bil med nya tassar
bokning av verkstad
hämtning av lagad bil
planering och påbörjad tillverkning av egenhändigt gjorda julklappar (vilket är en utmaning i sig med tre tonårskillar!)
Planering av köpe-julklapparna

Kurering av envis förkylning
Mat-inköp
Garn-inköp
Musiklekis
Lek o bus och syskonkonflikter i kubik (ska vi inte ha en till!)
Illamående i kubik (jo!)
Storm-adventsstädning av fönster och fight med adventsljusstakar/stjärnor som inte lyser/inte hänger rakt
och mkt mkt mera.
Att jag är så sjukt trött på kvällarna hjälper inte riktig till. S ska ha bakverk till klassens försäljning på julmarknad på lördag *check*
S fyller 14 på söndag och det ska bakas till släktkalas *halvt check*
Pepparkaksdeg ska tillverkas för framtida kakbak *NOT check*
får göra det nu!
Ska nog hinnas med innan före köttfärssåsen och nästa tandis-besök för lill-pojken kl 5....Posted by Picasa

måndag 14 november 2011

Kaffekalas o bilstrul



Vilket kaffekalas det blev! Vilken kakfest! Ungdomarna fick in en ordentlig slant på fars-dags-kaffet. Föräldrarna i klassen är också ett härligt gäng att jobba med. Alla hjälps åt och många skratt mellan alla.

Idag får jag på nya vinterdäck på bilen, Skönt att kunna köra säkert i vinter men kostsamt förstås :p Efter det ska den vidare till verkstan som ska fixa fläkten. Har kört omkring ett kylskåp ett bra tag nu och atchoo förkylningarna lämnar oss inte. Inte undra på när fönstret måste vara lite öppet för att inte alla rutor ska imma igen helt. Brrrr! Som att det inte räckte så gick iallafall remmen till servon av idag också!
Dyrt med bil. Men va 17 göra när man bor mitt ute på landet, utan en vettig kollektivtrafik i närheten? Måste ju ha den.
Blir inte så många julklappar i år...om jag inte trollar med knäna och det brukar jag ju kunna vara ganska bra på. Klart att ungarna ska ha julklappar fastän mammas bil strular överdrivet mycket!
Näpp, häpp! Nu ska här tvättas, eldas, bäddas rent i sängar, dammsugas, rastas hundar o ungar o stekas pannbiff med lök.

söndag 13 november 2011

Fars Dag!

EN FAR
- av Siv Andersson

När du var riktigt liten
och nån annan varit stygg
så var hans stora famn
en plats där du blev trygg

En far är nån som vet
att skydda sina kära.
Han vakar över dig
långt borta eller nära.

När lasset blir för tungt
och hotar att dig stjälpa
så finns han där till hands
att stötta dig och hjälpa.

Som förebild han går
i livets långa trappa.
Och ingen är som han...
Han är din kära pappa!

Jag har själv en sådan pappa som den här dikten stämmer in så bra på. Den sitter på vårat kylskåp som en liten påminnelse. Alla är inte så lyckligt lottade. Bullerbypappan vill var en sådan far men har inte själv haft en sådan. Nä, den fadern söp bort sina barn.
Fyra av mina avkommorna har inte en sådan far, han slarvade bort sina i ego-träsket nånstans....bland ölburkar o patetisk självömkan Men de har fått en stabil bonus-variant istället.

Glöm inte pappa idag! Eller så gör du det, beror helt på vilken sort du har begåvats med.
Det är inte svårt att bli pappa men det är svårt att vara det...

Själv ska jag på "Fars-dags-kafferep", en tillställning av stor-sonens klass för att skramla till sin klasskassa. Vilka fäder som kommer närvara där förstår ni av ovan.

fredag 11 november 2011

Sur-deg, nej dag!

Har en riktig sur-dag idag.
Mår illa, har sprängande huvudvärk, nyser hela tiden.
Internet strular, blogger strular, kameran strular.
Elden vill inte ta sig i spisen.
Vatten-pumpen stannade.
En död mus ligger i väggen och sprider en odör i vardagsrummet.
Kaffebryggaren tar en evighet på sig, behöver kalkas av men ättikan är slut. Kaffet som till slut kommer ner i kannan smakar blää! Mår ännu mer illa.
Verkstaden ringer om att mina nya däck är försenade, igen! Dem gamla är blankslitna och vi har minusgrader! Stor-barnen ska skjutsas på i kväll.
Småttingarna grälar och lyssnar på samma Mora Träsk-låt tills mina öron blöder.
Bröd-degen jäser inte.
Har stickat fel, får repa upp ett halvt framstycke.
Lillan pinkar på golvet.
Hunden spyr på mattan.
Jag mår ännu mera illa.
Vill lägga mig och dra täcket över huvudet en kvart. Stiga upp och börja om på den här dagen.
Lär inte hända.
Bryt ihop, kom igen!
Bit ihop, dagen kan bara fortsätta bättre, eller...?

Posted by Picasa

torsdag 10 november 2011

Spännande

Känns så himla overkligt fast ändå så väldigt välbekant.
Spännande tid framför oss. Inget går upp mot väntans tider.
Varje val man gör i livet leder oss i genom nya dörrar.
Vad händer på andra sidan dörren?
Bara att vänta och se!Posted by Picasa

torsdag 3 november 2011

Modemanifestet

Jag minns med fasa tiden på högstadiet. När alla skulle ha svindyra svinfula Levis-jeans. Den där lilla röda lappen som satt bak på fickan, utan den var man en given hack-kyckling. Och Wct-overaller, med sånt där äckligt kliande ludd på insidan. Kalla var dem. Och noppiga blev dem.
Och just det där med Levis jeansen. Jag minns att jag tjatade på mina föräldrar som var två väldigt ekonomiska människor och som naturligtvis tyckte det var vansinne att lägga 500 kronor på ett par byxor. Men till julklapp önskade jag mig pengar ett år och fick minsann råd att köpa ett par själv! Jag var jättelycklig...i ungefär 5 minuter. Alltså, jag tyckte inte de var snygga. Dem satt inte lika bra som mina 200-kronors jeans från Kapp-Ahl gjorde, de var inte lika sköna. Men ändå så hade jag på mig dem ett tag i skolan bara för att visa att jag har minsann också!

Vilken lättnad det var att komma till gymnasiet! Hamnade på en linje och i en klass som ingen från min gamla skola. På humanistiska. 30 elever där alla hade sin egna stil. Ingen ville se ut "som alla andra". Äntligen kunde jag klä mig som jag själv ville. Vilken befrielse!
Och än idag är jag där. Brukar säga "va skönt att ha uppnått den åldern att jag sätter på mig vad jag själv vill". Fast den åldern har jag varit i sen jag var 16. Att inte behöva gå och tänka på vad andra tycker. Vad "alla andra" har på sig. Jag kom till slut överrens med Levis-jeans. Under många år använde jag endast 501:or i alla möjliga olika tvättar. Köpta på Lantmännen för några hundringar mindre än vad JC tog.

Därför tycker jag det känns så härligt nu när det faktiskt har blivit som "inne" att ha sin egen stil. Att handla second hand, ordna klädbytesdagar, att sy om/ sy till sin egen garderob eller vad det nu kan tänkas vara. Många anger förstås som skäl att det är för miljön. Men jag tror allt går hand i hand.
Det är härligt att ha makten över sin garderob. Och på så vis även sin plånbok och sin miljöbelastning.
Om du inte kommit så långt med dig själv och din garderob ännu. Eller om du för den delen har det. Läs Modemanifestet och bli inspirerad!

Varför sträva efter att se ut och vara som "alla andra"???
Jag är jag (och vill se ut o klä mig som jag).
Och det stämmer faktiskt på oss alla!Posted by Picasa

tisdag 1 november 2011

Så söt men ack så grym!

Katter är väldigt söta, ljuva, självständiga varelser. Våran H inget undantag. Men samtidigt så grym!
Eftermiddan tillbringade jag i sy-rummet. Över mitt huvud hördes det som en kravall i rummet ovanför. När jag gick upp för att kolla om det var H som fått ett damp-anfall möttes jag av katten med en mus i munnen. Varpå han släpper den! Naturligtvis var den inte död, bara något litet bedövad. I 40 (!) minuter satt jag sen och lyssnade på skrammel, dån, mera skrammel innan det blev tyyyyst. Då kom sonen S hem från skolan. Det var i hans rum denna plågsamma lek höll på. Katten satt och stirrade bakom en byrå. Vi (sonen alltså med mamma bakom ett draperi på behörigt avstånd) drar fram byrån, men musen är borta. Sonen drar ut låda efter låda, katten smyger in i byrån. Musen ut på darriga ben och rakt in i sonens byxben!!!! Mamma skriker medan sonen lugnt drar av jeansen, ruskar ut musen. Katten efter på lite lagom håll medan sonen knäpper byxorna igen. Flera gånger har katten tag i mus-nacken men släpper lika snabbt igen, slår lite förstrött på den med tassarna. Vi (jo, VI) tröttnade och sonen fångade in musen i en burk. Kastade sen ut den i gräset till schäfern (med mellannamnet rått-mördaren) ...som lägger sig på den! Slutade med att mamms fick ta spis-skrapan och slå ihjäl den själv i allafall.
Slå ihjäl djur är inte min grej, inte ens möss. Åtminstone inte så här års. Framåt februari sådär har min rädsla för de små odjuren förbytts mot en sådan vrede att jag klarar det på ett slag. 1 november krävdes det 3 slag (snarare puttar).
Usch, tvi och blä för möss, råttor, sorkar u name it!
Den slibbiga lukten av råtta (mus) finns ännu kvar där i vardagsrummet. Precis där vid skorstens-nocken upp mot taket. Antingen bor maken/makan kvar eller så har det lilla äcklet lämnat arvingar efter sig. Ikväll är det H som får stanna inne. Han må vara hur seg som helst på att ta ihjäl mössen, men han har åtminstone koll på var den är! Posted by Picasa