Mörbultad själ

Känner mig en aningens mörbultad i själen idag. Eller, har egentligen gjort så hela veckan. Lite så där överkörd av ett lokomotiv, typ. Är liite för mycket oreda i livet för att må bra. Försöker ändå vara positiv idag. Försöker så gott jag kan att ordna upp det som är trassligt i tillvaron. Ibland känns det bara som att man står i en hink med lim och trampar utan att komma någon vart. Så fort man har rett upp den ena saken är det något annat som går åt hecklefjäll som man ska rodda ordning i....puuh!

Och så en små-grinig sambo på det...där är iaf inget som jag kan rå för. Han får sura på bäst han vill. Orka trilskas med en tjurig 46-åring också! :/

Imorgon bitti är det dags för röntgen+återbesök hos ortopeden för sonen. Hoppas hoppas att det ser bra ut och att det läker som det ska, så det inte blir någe mera strul med hans hand.

Köpa lycka?

Det sägs att man inte kan köpa lycka, men just idag håller jag inte med om det. Hämtade ett Hemligt paket från Jny design hos ombudet i morse och nog sjutton blev iaf jag lycklig när jag öppnade det. Vet inte hur många gånger jag beställt hemliga paket därifrån, måmga är det iaf. Och det är rena julafton att öppna lådan varje gång. Har hittills aldrig blivit besviken.

10 kg ren lycka :)

När vi kom hem skulle Ozzy och Eddie vara ute "en liten stund". All snö har regnat bort och det är lervälling över hela gården, så jag ville åtminstone att de skulle byta från skorna till gummistövlar. "En liten stund" blev två och en halv timme och mamman ångrade att hon inte bytt ytterkläderna as well....Två ler-gubbar var det som kom in. Byxorna fick spolas av i duschen innan de ens fick komma in i tvättmaskinen. Jackorna står på tur och även sticke-tröjorna som var under jackorna är beklämt leriga en bit upp på ärmarna. Ungar! Det lyckas då med allt. Men de hade åtminstone roligt.... ;)

Något jag försöker tänka på extra mycket. Kanske framför allt just nu där jag står. 

Tålamod är en dygd, men det är något som jag inte fått så mycket av. Är av naturen otålig och vill helst att allt ska ske nu! Försöker ändå tänka tålmodigt. Bidar min tid inför kommande förändringar.

Hujadamej

Sällan blir saker och ting som man har tänkt sig. Planen för dagen tex. Vi har ju, tyvärr, viss erfarenhet av brutna kroppsdelar i den här familjen, så med den erfarenheten antog jag att vi skulle åka in på akuten, komma på röntgen och T skulle bli gipsad. Hinna handla och sen åka hem lagom till skolbussen som allra senast. Lite väl optimistiskt plan, I know! 

 Blev visserligen bara en halvtimma på akuten och sen röntgen, men nu hade grabben inte förstånd att bryta näven på det stället som det "brukar" gå av efter att ha pumpat slag mot en vägg. Nej, han hade ett värre och annorlunda brott så det gick inte att bara lägga till rätta och gipsa utan det ska opereras. Dem ska rätta till och sätta stift i fingret. Troligen blir det av ikväll, om inte det dyker upp akuta ärenden under dagen. Jag åkte hem (för att byta av med sambon) i eftermiddags och mötte då en ambulans. Såg sen på fb att det varit ytterligare en trafikolycka under eftermiddagen, så tja...vi får se hur det går. 

 Tredje gången på akuten med en unge för min del sen 8/12...Skaffa klippkort där eller?

Ändå så himla tacksam mitt i allt att vi inte behövde in med S efter hans volt med bilen.

Jaja, nu är det bara å vänta och se när det blir av. Sambon är inne med honom nu.

Denna helgen, ett liv

Helgen började förskräckligt men har slutat bra, trots allt. 

 I fredags eftermiddag fick ett sådant där telefonsamtal som är varje förälders mardröm. En tjej sa att hon stod på vägkanten med min son S som hade voltat med bilen. Hon la snabbt till att han var okey, men att bilen var det definitivt inte, men innan hon hade hunnit säga det hann mitt hjärta slå över några slag...Och jag som först inte ens tänkte svara eftersom det var från ett okänt telefonnummer.

 När jag kom dit förstod jag att han hade haft änglavakt. Det kunde ha gått precis hur galet som helst, men det gick bra! Tack och lov! Sådana händelser sätter alltid saker och ting i ett annat perspektiv. En grej som jag hade gått hela dagen och grubblat över kändes med ens totalt meningslöst att ödsla en minuts tanke på mera.

Igår drog sambon iväg tidigt ( till sin hobby) och lämnade mig hemma med ungar och ett ostädat hus, gaah! Som fyra timmar senare var tipp topp tack vare speed-städning och att ungarna var ute i snön i två timmar, så jag fick städa ifred.

 På kvällen kom äldsta avkomman med flickvännen från Alingsås. En väldigt fin och trevlig tjej. Hon kändes direkt som en tjej som passar K. Och som jag förstod det så kommer vi att se mera av henne här framöver :)

Mindre kul är dock att när sonen T kom hem ifrån kompisen ikväll (där han varit i helgen) så har han skadat näven så morgondagen kommer innebära ett besök på lasarettet, det måste röntgas. Har varit lite väl täta besök där med barnen på senaste tiden *suck* 

Men f.ö. har iaf söndagen varit tämligen perfekt; solsken, minusgrader i massor,massor av sy-tid, barn som inte varit osams alltför mycket (o även idag en förrymd sambo). Snart läggdags för barnen och en mamma som ska slappa framför Bron innan jag också kramar kudden.

Blue monday??

pyssligheten smittar av sig :)

Läste idag att dagen idag kallades för "Blue monday" för det är tydligen årets mest deprimerande dag. Ny vecka, vardagen efter ledigheten tillbaka på allvar och långt kvar till lön (men en då tom plånbok efter julshopping och mellandagsrean. Tydligen är det den dagen som flest folk skiljer sig också (plus någon dag i september)!! Säg det som det inte finns statistik på ;)

Någon sa någon gång "Det finns lögn, förbannad lögn och statistik". Mmm, så är det nog.

 Iofs inte så konstigt kanske att det sker så många skilsmässor just efter nyåret och efter sommaren. Det är väl då paren nöts och blötts tillsammans och kanske många gånger kommer till insikter...

 Jaja, hu rsom haver, jag har varken mindre (eller mer) pengar än vanligt idag och inte heller ska jag skilja mig (haha, vi är inte gifta, inte ens förlovade faktiskt, men ändå), så jag har ingen blue monday idag. Tvärtom så vände äntligen mitt hemska humör i morse. Helgen var piss jobbig, allra helst igår för då kom ångesten som en käftsmäll. :( Vid sådana tillfällen är jag så tacksam för min hund. Då tar jag henne och drar till skogs några timmar. Hon dömer inte. Hon frågar inte. Hon bara finns där. 

Efter skogen satte jag mig vid symaskinerna och det är också balsam för själen. 

 I morse var mensen över och då försvann pest-humöret som genom ett trollslag. Dessa hormoner! Fy f_n för dem! Vet iaf att nu håller det sig lugnt en vecka åtminstone, sen är det dags för nästa hormon-bomb :/

 Ser så fram emot helgen! Äldsta grabben kommer hem och hälsar på och kommer dessutom ha med sig flickvännen som kommer till ön. Han har ju skaffat sig en tjej från fastlandet...jojo, gotländska dög inte ;) utan en från Alingsås av alla ställen! Ska iaf bli kul att få träffa henne.

Näst äldsta sonen kommer hem idag. Han ser man heller inte mycket av längre fastän han bor här hemma ännu, för han har också skaffat sig tjej. Men hon bor åtminstone nära och bra i grannsocknen ;)

Dags att fixa kvällsmaten till familjen. Ikväll blir det potatispannkaka med stekt bacon, enkelt och gott!

Ett helsikes humör o maskin-trassel

Ozzy gör reklam :)

Hua mig vilket humör jag haft nu i en vecka. Puh! Blir helt slut på mig själv. Antar att det är hormoner som spökar. Är vanligtvis hormoner som gör det när humöret går upp och ner i 180. Åtminstone på mig.

 Förut hade jag pms så det visslade om det, men så fort mensen körde igång blev jag lugnet självt. Nu har jag ingen pms alls, men istället är jag som ett rytande lejon en hel vecka när mensen kommer...? Förutom det så dräneras jag på allt vad energi heter under den veckan också.

Att saker och ting inte går som man tänkt sig gör inte direkt humöret bättre. Som att symaskinen börjar strula och trassla när man stått en hel kväll och klippt till en massa som skulle sys. Så istället för att sy har jag idag gjort rent maskinen hela tre gånger, smörjt och fixat och donat, klappat den och resonerat,men skorrandet från undertråden håller alltjämt i sig ändå...!?

 Kan visserligen ta någon av de andra maskinerna jag har (en del samlar porslins-kor, andra frimärken, jag samlar symaskiner, hahaha), men hatar att inte få ordning på saker och ting på en gång. 

 Å andra sidan brukar ibland saker och ting kunna "laga" sig självt om det bara får stå ifred några dagar, så ska nog ställa den på bänken under huven till nästa vecka och se om det funkar ;)

Och så var det visst nytt år

Hoppsan hoppsan! Blev visst en längre paus från bloggen igen än vad jag hade tänkt. Jullovet har, så gott som, redan sprungit förbi. Terminen börjar imorgon med kut-dag så en dag ledigt till för skolbarnen. 

Julen kan iaf sammanfattas lugn. Man stressar som en tok veckor innan, bara för det där lugnet som juldagarna ger en. Jag hade alla barn hemma 23-24 december. Med två vuxna barn och två tonåringar kan man liksom inte begära mera. ;)

Jag tittar avundsjukt på instagram, på alla bilder norröver ifrån, vintervita med sol och snö i massor. Medan vi haft massor av regn och mängder av plusgrader. Påsk, midsommar och jul har ungefär samma väder; regn och 7 plusgrader.... Liiite svårt att få till den rätta julkänslan inombords så fort man tittade ut genom fönstret. När man tom blir överlycklig över lite frost på backen, som idag, och en ynka minusgrad eller två. När det äntligen var så kallt att jag behövde vantar på hundpromenaden, wooow! Det är faktiskt vinter, trots allt.

Med brist på snö och ute-lek så har vi roat oss med annat här hemma. Jag släppte loss tjejerna vid symaskinerna så numera är jag sällan ensam i sy-hörnan. Oväntade positiva effekter jag märkt av detta är att systrarna har trätat betydligt mindre (även om det händer någon gång ibland så är det oftast Ella för att hon är så uppslukad i det hon håller på med så att hon inte haft tid att gå ner och äta mellis och blodsockret+humöret har då rasat), Lowes humör har varit jämnare även fram på eftermiddagen när hennes medicin går ur kroppen. 

Det var meningen att sambon skulle vara ledig hela jullovet han också, men pga av en klantig chef som lyckats glömma ett viktigt besiktningsdatum åkte han på att jobba några dagar förra veckan. Var förstås lite trist, men helt ärligt, var det inte hela världen för min del. Med hans sommar-semester färskt i minnet var det nog en alldeles lagom period han var hemma denna gången. Med andra ord; vi hann inte börja gå varann på nerverna ;)

 Nu har jag dessutom kunnat sitta på övervåningen och sy med gott samvete. Han är annars väldigt kvick att påtala hur tråkig jag är som sitter där, men nu när döttrarna också suttit där vid varsin maskin har han inte gärna kunnat klaga. Istället har han fått väldigt mycket egen-tid tillsammans med sönerna ju, hihi.

Lill-sonen har dessutom haft omaket att börja 2018 med att bryta nyckebenet, det höll honom lugn ungefär fram till den 4:de. Nu är det full fart igen så mamma ska va livrädd att han får en ny törn på den axeln (vilket han lyckades med igår när han snubblade på sina egna ben, men det gick bra).