Jaja, vilken helg det varit! Och inte i direkt positiv mening då.
Vädret har varit kanon, sommarvärme och strålande solsken. Men dessvärre tog grannbonden tillfället i akt att gödsla åkern bredvid oss i fredags. 24-timmars-regeln verkar inte gälla för honom, så nerplöjt är det inte ännu. Lukten (stanken) ute är olidlig :p
Så vi har hållit oss inomhus.
Dra till en stranden hade varit ett alternativ, om det inte varit för att halva barnaskaran ännu är ordentligt bitna av den där skolstarts-förkylningen. Även mamman...men som mamma får man inte bli så sjuk att man blir liggande på sofflocket under en filt. Bara lite så där lagom krasslig, som en duracell-kanin där dem där evighets-batterierna ändå börjar sjunga på sista versen. Idag känns det i allafall som batterierna börjat ladda igen. Skönt det!
På det kom att pappa blivit sämre igen. Moster ringde i förmiddags och berättade att han legat till sängs i två dagar, inte åt han heller. Nu ikväll hade hon fått ringa ambulansen så han fick komma in på lassis. Där är han åtminstone i goda händer om det händer något. Det är just den där oron som är så jobbig när jag som enda barn bor så långt ifrån att titta till honom varje dag inte fungerar i praktiken.
Han kommer inte få mera cellgifter. Vilket väl då egentligen bara kan innebära en sak; vänta tills cancern tar ut segern :(
Låter kanske hemskt, men jag hoppas att det inte dröjer allt för länge. Mamma led länge med sin, jag önskar inte det lidandet för pappa.
