tisdag 19 december 2017

Julstök



Igår så skulle resten av pepparkakorna bakas. Jag har alltid gjort fyra degar för då vet jag att dem räcker över julen och trots att några pepparkaks-monster inte bor hemma längre så fortsätter jag med den mängden ;)
 Så här vimlar det av stämningsfulla julfoton på Insta och facebook. Det är julgodis, granris och harmoniska ungar i tomteluvor i en vit snödriva eller framför den perfekta pyntade granen. Det blev inget sådant kort från mig igår på Insta... Det enda som var fridfullt i vårat hem igår var julmusiken (igår snurrade min drygt 20 år gamla, allra första inköpta julskiva med Åsa Jinder på repeat). 
 Två ungar var hemma och skulle, så klart, vara med och baka. Den ena smusslade mest deg i munnen snarare än stansade ut granar och grisar, så efter en stund var han gnällig över ont i magen (och det var mammas fel förstås...) medan den andra fick mjöl i håret, som han sedan försökte få bort själv med en mindre mängd vatten än vad som krävdes så han fick en lagom fin "klistrig" frisyr...
Mamman hade en eskalerande huvudvärk, den varianten som gärna kommer smygande när hela huset formligen stinker av nybakade pepparkakor. Som grädde på moset så värkte ryggen duktigt efter den allt annat än ergonomiska arbetsställningen som blir när man kavlat ut tre degar vid köksbordet.


Är jag den enda som staplar pepparkakor i burken efter deras form?? Bara en stilla undran, eftersom familjen påstår att så är fallet. :)

Idag valde jag att lägga allt julstök åt sidan. Orken ville helt enkelt inte infinna sig efter x antal nätter med mindre god sömn. Det enda vettiga jag gjort idag var att handla hem lite ingredienser till kommande kola-tillverkning, tvätta ett par ner-geggade jackor, duschat några dammiga krukväxter och vallat snabeldraken ett halvt varv ( och det endast för att jag var trött på allt söndertuggat luciaglitter som låg som en sträng mellan farstun och soffan, tack för den hund-skrälle). Men sådana dagar behövs också. Det går inte att stressa ihjäl sig och göra allt och helst lite till inför julen. För då sitter man som en sur, urlakad zombie där på julafton (som min mormor alltid gjorde). Det blir jul ändå, även om man inte hunnit få bort spindelnäten i alla hörnen och kanske inte gjort alla sorters godis som man tänkte sig där på planeringsstadiet någon gång i november. Julen handlar inte om det perfekt städade hemmet som doftar möbel-polish och pepparkakor, fyra sorters kola och ett berg av julklappar. Det handlar om gemenskap, samvaro (kanske även ledighet)med sina nära och kära (eller grannen, kollegorna eller vilka man råkar ha omkring sig på julen).
För egen del ska jag ägna tid åt familjen, hundar, symaskinen och att läsa.

Imorgon är det dags att åka till optikern och hämta hem de nya ögonen och handla en del julmat.

Myr-boet av funderingar är ännu kvar i skallen, men efter en del övervägande så låter jag det bero. Myran får bo kvar där. Ids inte mota bort den längre, känner mig mera tillfreds när den stökar omkring där faktiskt ;) Antingen försvinner den när tid är. Eller inte.


1 kommentar:

  1. Hej
    Vad roligt att du skriver här igen och först nu upptäckte jag det. Du skriver så ärligt och det tycker jag är så bra i denna tid. Jag känner igen mig i melankolin. Den har jag gått om.

    SvaraRadera