Det har varit rätt lugnt ett tag. På myran alltså. Den som huserat i min skalle sen förra sommaren. Men det där ödet, dess vägar är outgrundliga. För vad menar ödet med att slänga fram myran i min väg stup i ett? Alltid när jag minst anar det. Som igår igen?. När jag kört genom sista rondellen på väg hem från affären. Då slänger vi ut myran från en skogsstig mitt i ingenstans (inte bokstavligt då, men denna myran joggar visst o detta var inte vid myrstacken, så att säga).
Jahaa, tack, så ockuperades min hjärna igen av något så fruktansvärt ologiskt och dumt och tokigt....och alldeles underbart. Jaja, jag bara "go with the flow" liksom så får vi väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar