Tänkte att ska kicka liv i den här bloggen igen .Det för att dels så ligger min andra sy-blogg just nu lite i träda, dels för att jag återigen är hemma med barnen. Anledningen till det ser ni ovan; sonen som föddes på trettondag jul. 💙
Det var en helt oväntad graviditet. I min ålder är det inte direkt så att man medvetet försöker bli gravid. Tvärtom så var jag tämligen säker på att klimakteriet var i antågande, men istället var det en sån otroligt fin överraskning. 🥰Helt övertygad över att han var såå meningen då han blev till precis när vi miste en vän alldeles för tidigt i cancer i våras.😢 Tidigt beslutade vi därför att barnet i magen skulle ha ett namn som påminnelse av vår vän Mats. Han fick namnen Colin Willow Mattiz.
Pga av min ålder var min oro under graviditeten stor! Jag har verkligen oroat mig över precis allt. Som tur är har jag världens bästa barnmorska (samma som till min och sambons tidigare gemensamma barn) som har sett till att jag fått extra kontroller när oron har slagit till. En del extra har ju skett ändå eftersom jag ändå räknades som riskgraviditet. Det pga både min ålder, men även för att jag varit gravid så många gånger så det fanns en överhängande risk att min livmoder var ganska trött. Det verkade den dock inte vara utan jag gick över tiden även den här gången och fick sättas igång. 🙄 Under förlossningen var det även extra säkerhet med medicinvagn på rummet och extra pvk på mig ifall jag akut skulle upp på operation för stor blödning, men inget av det behövdes. Jag hade till och med mindre blödning denna gången mot gången innan. 👍
Det höll trots allt på att bli operation i form av kejsarsnitt då Colin helt plötsligt bestämde sig för att flytta sig från förlossningskanalen och lägga sig på tvären mitt i alltihop. 🙄 Läkaren fick till en vändning, som hon fick göra om en gång till (förbaskat envis unge!😅) och sen fick vi hålla emot hans huvud när han försökte bryta sig fri igen... Pga av att han aldrig fixerade sig innan förlossningen så hade jag inga förvärkar öht. När värkarna satt igång satte det igång i 180 verkligen! Tog endast sjukt intensiva 45 minuter så var han ute. 😳 Navelsträngen låg två varv runt halsen på honom, men ändå skrek han direkt huvudet hade kommit ut. 🥰
Första veckorna var vi i den berömda bebisbubblan. Jag ammade för fullt och han verkade må bra. Dock var jag lite orolig för att jag tyckte att han gick upp för sakta i vikt. Bvc lugnade med att han växte på längden. När han var en månad och vi träffade läkare på bvc sa ändå läkaren att det skulle hållas koll på den skrala viktuppgången. Då hade han ökat 90 gram på 10 dagar. En vecka senare var viktuppgången endast 12 gram 😳 och då togs äntligen min oro på allvar. Vi fick komma in på lasarettet och han kollades grundligt upp. Undersökningen visade ändå inget fel på honom, tack gode Gud! 🙏💙 Problemet var att min mjölk var för klen 😏 så jag skulle komplettera med ersättning. 🍼 Dagen efter hade han redan gått upp 100 gram. Däremot så resulterade det snabbt i att han inte ville ta bröstet längre, så från helamning till att äta helt från flaska på ett och ett halvt dygn. Skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde mig väldigt ledsen. det var tuffa dagar känslomässigt.😢 Att han växte och blev en gladare och mer vaken kille gjorde dock att det gick över väldigt fort. Han får ännu en del bröstmjölk då jag pumpar några gånger om dagen och ger han på flaska, men min mjölk är knappast det han växer av. Men den har ändå en del fördelar med antikroppar osv så jag fortsätter pumpa ett tag till, så länge det funkar och jag orkar. Huvudsaken är att Colin växer och mår bra, inte vart maten kommer ifrån.Likväl som bröstmjölk är bäst, så finns det även rent praktiska fördelar med flaskmatning. Det underlättar betydligt när han tex blir akut hungrig under en promenad eller under bilfärd. Jag behöver inte stanna för att amma.😆 Mattider och sömn blir mer förutsägbart vilket förstås underlättar tillvaron betydligt.👍 Han sover längre stunder på natten, vilket han i och för sig gjorde redan tidigare, men det gick inte alls ihop med hans då dåliga viktuppgång så jag var tvungen att väcka och störa honom på nätterna. Men det behöver jag alltså inte göra nu längre. Han får sova 5-6 timmar i sträck om han vill.👏
Nu måste jag ta tag i dagen.
Kram 😘
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar