På banan igen, eller...?

Två veckor tog den där eländiga förkylningen på sig innan den stack vidare. Colin klarade sig ändå realtivt bra och var endast lite snorig, men jag...Andra veckan var jag inte kaxig nej. Efter en kur med kan jang och en ansenlig mängd apelsiner och satsumas så kom jag äntligen på banan igen. 

Förra veckan kom vi då äntligen iväg på öppna förskolan som ju startade igen efter sommarlov lagom tills att vi blev sjuka. Colin tyckte det var super-kul! Han har haft en liten kort period när han varit lite ängslig för främmande, men den gick tydligen över lika plötsligt som den kom för han visade ingen som helst blygsel för någon av varken föräldrar eller ledare där.😅 

Förra veckan kom vi då äntligen iväg på en något försenad 8-månaders-koll på BVC också. Nu väger han in på 10300 gram och har stuckit iväg till 75 cm längd. Bara ett par dagar före besöket knäckte han dessutom koden till hur man bär sig åt för att krypa på knäna, så det visade han upp medan vi satt och pratade. 👍  Innan dess har han kört en variant av rumphasning, men det har han helt övergett nu. Det går nte så fort ännu och trösklar vill han inte ta sig över, men vi måste ändå få tag i en grind in till köket. Det har ju blivit dags att elda igen nu. Höst-rusket har kommit för att stanna och de senaste veckorna känns som att det har regnat konstant. 

 Fast riktigt så illa är det inte. Vi har fått några fina dagar också. Har sett till att verkligen ta tillvara på dem dagarna och varit ute så mycket som möjligt och tankat D-vitamin. Jag älskar hösten när allt börjar skifta färg, men det är liksom lättare att uppskatta det när solen visar sig 🍁🍂

Idag skulle vi ha åkt till öppna igen, men istället så är vi hemma eftersom både Ozzy och Eddie har börjat om med 😷🤒 Jag håller verkligen tummarna för att det inte blir lika långvarigt som sist 😏

Kram

😘