Nio månader med Dig 💙

Den där klyschan om att tiden går fort är verkligen sann! Tiden går fort. Kanske framför allt när man har roligt. Och roligt har vi, varenda dag! 🥰 I förra veckan blev Colin redan 9 månader. Det "firades" med en liten magsjuka 😣 Lindrig visserligen, men ändå. Troligen var det något som vi dragit med oss hem ifrån öppna förskolan. Det har varit så skönt att man sluppit det helt  under pandemi-åren, men det lär väl komma igen tusenfalt denna vintern....

 Det har hänt så mycket den härlilla killen den senaste månaden. Utvecklingen går verkligen i en rasande fart 😅 Han har ju lärt sig krypa. Det om något blir ju för föräldrarna en enorm skillnad. Från att man vet vart man har dem, sitter där man sätter dem, så är barnet helt plötsligt överallt 😅 Och helst där man inte vill att dem ska vara. Nu under veckan har han även börjat dra sig upp och ställa sig mot möbler. Även där med samma "regel", där mamma inte vill att han ska ställa sig. Är en hel del i inredningen som behöver ändras/flyttas på har vi ju insett...

Ljuden blir fler och fler. Han säger nu pappa, mamma, där och något som liknar Ella. Mycket ggggg och kkkk och kakakakaka nu. För en mamma till en som har språkstörning så var ju lyckan total när han började sitta och säga kkk. 😂 Liksom bara "jaaaa, han har ingen språkstörning" typ 😂😂😂😂

För hur det än är med att man inte ska jämföra (sina) barn så blir det lite så när man tidigare har barn med npf och andra svårigheter att man liksom sitter och tja...inte letar "fel", men....kanske mer uppmärksam på de små sakerna. Och det gäller i både språk men också i fin-/grovmotorik. Jag har tex funderat en del på att Colin inte har varit en sån bebis som gärna stått och "hoppat" i knät vilket inte heller Eddie gjorde. När Eddie sen försökte ställa sig upp (vilket inte var förrän efter 1-årsdagen) så hade han fötterna som en balettdansös och la liksom ovansidan av foten i golvet. Det i sin tur gjorde då att han inte lärde sig gå förrän vid 21 1/2 månad efter sjukgymnastik och då med ortopediska skor. Så snacka om att jag var uppmärksam på hur Colin stretade med fötterna när han skulle försöka ställa sig upp! 😆 Men, inga konstigheter där inte, så det var bara mina hjärnspöken. Så den där extra uppmärksamheten är på gott och ont...

Det händer som sagt var mycket i hans utveckling nu och man kan se dem där framstegen varje dag. Såå härligt att få följa med på den resan, en gång till 💙🙏

Kram

😘

Läser just nu; Varje steg du tar - Lisa Jewell

Tittar på just nu; The valhalla murders på Netflix