Det stormar

Höstlovs-vecka tog sin start idag. Började den med en (för mig) rejäl sovmorgon till klockan 7. Småglina gick upp samtidigt medan dem äldre drog timmerstockar framåt elva-snåret. Och det är väl som det ska vara när det är lov. Så fort det står "ledigt" i deras almanacka vänds dygnet om.

Far är rar hade en magknip from hell under gårdagen och var säker på att hela familjen skulle tillbringa höstlovet sittande/hängande över toastolen, men det visades sig att han hade totalt fel. Antagligen hade bara fadern stoppat i sig något olämpligt och fick masa sig iväg till jobbet 6.40 även denna måndag morgon.

En känsla av jävlar-annama-nu-är det-krig-på-riktigt varvas med en känsla av bedrövelse å mina barns vägnar. Att en eftermiddag av lovet ska behövas slösas bort på ett socialkontor för att bemöta de fega och helt världsfrånvända anklagelserna som vänds mot oss (främst mig) igen av denna avundsjuka (tja, det är inte den enda sjukan hon lider av) kvinna som har bestämt sig för att göra livet till ett helvete för oss igen.

Visserligen är det inte med glädje jag återigen sitter framför Å o L på socialen, men det ska bli sååå skönt att få det här ur världen. Bara det faktum att även dem börjar tröttna på att det haglar påstående om oss som alltid innehåller betoningen "hon arbetar inte!" och därmed sagt att då är man en hemsk människa som absolut inte ska ha förtroendet att handha sina egna avkommor! Men ack nej, jag är definitivt inte nere för räkning! Tänker inte börja jobba och placera småglina på dagis 50tim/v för att tillfredsställa ordningen i denna sjuka människas liv. Vi har helt andra planer i den här familjen, så det så!!!

Fast det finns trevligare saker som kan hända när man har lov. Förra veckans något överdrivna frukt-inköp till diverse utflykter o fruktstunder resulterade i tok-mycket äpplen i svalen som började se lite medtagna ut. Räddningen var en stor äppelkaka, en rejäl balja hemkokt vaniljsås samt att några av husets små-män blev baksugna och joxade ihop en laddning negerbollar samt en plåt kokoscrisp bara sådär. Kvällen är räddad för stor-barn och mamma som ska ha film-mys med sockerbombat gotta gotta i kubik när far-är-rar+ småglina har knoppat in. Ja va 17, det är ju lov!

Dubbel dos tandkräm rekommenderas eftersom morgondagen bjuder på tandläkarbesök för 4 av avkommorna... ;)

Tyg en tröst

Jag vet vad jag ska göra ; rota bland all tyger, klippa och sy till små-trollen. Precis vad jag behöver idag! Att på det sättet få vara kreativ en hel dag är som balsam för själen. Lugn o ro i sinnet.

Återigen är vår familj drabbad av den svenska avundsjukan. Att det kan vara så otroligt provocerande för vissa att jag inte arbetar. Nä men vad bra då! Jag tänker minsann vara hemma i tja...fem..nä sju, åtta, tio år till! Bara för att jag kan och för att det retar gallfeber på dig B!!! Brevet är polisanmält nu. Och vi kommer gå än mer stärkta ur det här., till skillnad mot dig :)

En torsdag avklarad

Seg morgon med många snoozar innan benen masades över sänglanten. Efter 2 muggar kaffe vaknade kroppen och håren fixades på tusenskönnorna o mamma innan musiklekis drog iväg oss.

Hemma igen sjöng fyraåringen alla sångerna i ett virrvarr. Ut igen efter lunchen och lufta barnben och hundar på ägorna.

Guldkompassen på dvd och mamma stack vidare på rand-tröja till fyraåringen.

Kökstjänstgöringen förkortades genom snabbstuvade makaroner och stekta falukorv-halv-månar på treåringens beställning.

Klippning av fyraåringen så att hon kan se igen genomfördes utan blödande örsnibbar (va mycket lättare det är att frisera döttrar mot söner). Efter dusch för att minimera risken för ett sönderkliat flickebarn ligger hon nu på soffan med handduk på kudden och klipper mysigt trött med ögonlocken medans treåringen lever rövare med storebror i köksregionerna. Snart pyjamas-dags så mor kan få slänga upp sina icke så lurviga på fotpallen och slita fram stickningen igen till Mitt i Naturen. Far är rar lär somna i soffan i vanlig ordning. Inga barn gjorda ikväll heller...eller???

Va f-n tog den här sommaren vägen?

Tänk att man kan vara så provocerande bara för att man valt att vara hemma med sina barn. En hel sommar försvann som i ett töcken av oro, tårar, tanda-gnissel, ilska o frustration. Bara för att en människa bestämt sig för att "hon är en riktigt hemsk dålig mamma och en konstig person för att hon är hemma med barnen för det tycker hon att man ska vara och då är man ju olämplig".

Olämplig som mor, människa, kvinna, u name it.

Att bli misstänklig-gjord till den milda grad att man får en soc-anmälan på sig för att man är hemma med barnen. Att jag skulle vara hemma med dem för att jag miss-sköter dem så hemskt att jag inte vågar visa upp dem för en dagis-fröken. Hur tänker man då????

Sen att det var just en dagis-fröken som inte ens träffat mina hemma-varande små telningar (men som kände mig en gång i tiden) som gjorde anmälan, tja, vad säger man? Om jag inte direkt hade något emot pedagoger innan, så älskar jag dem inte så värst mycket mera nu då.

Hur bemöter man en anklagelse; "du är en dålig mor"??? Hur bevisar man motsatsen? Ja, det är klart att det går att bevisa motsatsen för en människa som man träffar under en längre tid, men för en soc-tant som man ska ha max en timmes samtal med? Vad säger man? Vad bör man inte säga?

Har inte städat så noga sen jag flyttade från mitt förra boende. Det var så pass att det kändes att soc-tanterna skulle se igenom den över-polisherade ytan och förstå att så här rent har hon inte annars. Mycket riktigt, det har jag inte. Jag ägnar hellre tid med barnen än jaga runt med snabeldraken. Men om de skulle snubblat över en dammråtta då, skulle de kunnat vändas mot mig?

Som tur är så är det människor som jobbar på socialen. Människor som inte anser en vara dum i skallen/misstänkt barnmisshandlare/presumtiv psykopat för att man valt att stanna hemma istället för att dra in skatt till staten. Som leende klappade mig på axeln på vägen ut genom dörren med orden; Jaja, det var det, här finns inget att gå vidare med.

Varpå den andra säger; det är lite ojämnt killar/tjejer i eran familj. Det får ni rätta till, två flickor till behövs. För jämställdheten! ;-)

Som tur är sket den pedagogen i det blå skåpet den här gången. Min onda sida lider med alla föräldrar som står under hennes lupp på det dagis hon arbetar. Min onda sida önskar henne åt fanders. Min goda sida är större som tur är för mig. Vem orkar gå och vara bitter? Inte jag! En hel sommar av oro och sömnlösa nätter har övergått till en nystarts-höst. 12-åringen sa; Nu börjar vi på ny kula! Och det är just vad vi gjort! Ännu starkare tillsammans.

What won´t kill you makes you stronger!

Jag blir stum!

Idag blev jag verkligen stum av förundran. Yngsta sonen som går i tredje klass har "tema-vecka" i skolan. Idag hade de besök av lekpedagoger! Undrade lite över vad de hade gjort och svaret blev lekt lekar. Inga sk samarbetslekar eller så utan bara "vanliga" lekar, sånt vi kör på skolgården, sa han. Och så hade de klättrat i klätterställningen. Hur tänkte de nu? Att barn som är 9-10 år behöver lära sig att leka. För inte alltför längesedan fick vi barn minsann förtroendet att leka själva. Vuxna inte bara trodde att vi kunde utan de visste att barn kan leka av sig självt! Jag säger som en forskare sa (som jag tyvärr glömt bort namnet på) att "Barn föds kreativa! Det är skolan som dödar den kreativiteten". Eller iallafall pedagoger tänker jag *sucka*

Brödbaks-väder

Regnet öser ner idag. Riktigt april-väder. Perfekt väder till att kura inne i ett varmt kök, tex med att baka bröd. Något som uppskattas av de små barnen oxå. Idag blev det the-kakor och 4åringen har hjälpt till med att kavla. Hon har redan ett riktigt bra handlag med sin lilla kavel. Ok för att de inte blir perfekt runda, men vad gör det. Allt smakar godare när man varit med och hjälpt till :)

Den är på väg!

I över ett år har jag drömt om en lådcykel! Ända sedan jag först såg en hos Bonkeli har jag tänkt att en sådan vill jag ha! Kunna göra längre utflykter med småttingarna utan att behöva använda bilen. Och samtidigt motionera utan att det behöver ta tid ifrån samvaron med barnen. Jag ser så mycket fram emot att få hem den för nu är den på väg! Bilden lånad från trampen.nu