Tänk att man kan vara så provocerande bara för att man valt att vara hemma med sina barn. En hel sommar försvann som i ett töcken av oro, tårar, tanda-gnissel, ilska o frustration. Bara för att en människa bestämt sig för att "hon är en riktigt hemsk dålig mamma och en konstig person för att hon är hemma med barnen för det tycker hon att man ska vara och då är man ju olämplig".
Olämplig som mor, människa, kvinna, u name it.
Att bli misstänklig-gjord till den milda grad att man får en soc-anmälan på sig för att man är hemma med barnen. Att jag skulle vara hemma med dem för att jag miss-sköter dem så hemskt att jag inte vågar visa upp dem för en dagis-fröken. Hur tänker man då????
Sen att det var just en dagis-fröken som inte ens träffat mina hemma-varande små telningar (men som kände mig en gång i tiden) som gjorde anmälan, tja, vad säger man? Om jag inte direkt hade något emot pedagoger innan, så älskar jag dem inte så värst mycket mera nu då.
Hur bemöter man en anklagelse; "du är en dålig mor"??? Hur bevisar man motsatsen? Ja, det är klart att det går att bevisa motsatsen för en människa som man träffar under en längre tid, men för en soc-tant som man ska ha max en timmes samtal med? Vad säger man? Vad bör man inte säga?
Har inte städat så noga sen jag flyttade från mitt förra boende. Det var så pass att det kändes att soc-tanterna skulle se igenom den över-polisherade ytan och förstå att så här rent har hon inte annars. Mycket riktigt, det har jag inte. Jag ägnar hellre tid med barnen än jaga runt med snabeldraken. Men om de skulle snubblat över en dammråtta då, skulle de kunnat vändas mot mig?
Som tur är så är det människor som jobbar på socialen. Människor som inte anser en vara dum i skallen/misstänkt barnmisshandlare/presumtiv psykopat för att man valt att stanna hemma istället för att dra in skatt till staten. Som leende klappade mig på axeln på vägen ut genom dörren med orden; Jaja, det var det, här finns inget att gå vidare med.
Varpå den andra säger; det är lite ojämnt killar/tjejer i eran familj. Det får ni rätta till, två flickor till behövs. För jämställdheten! ;-)
Som tur är sket den pedagogen i det blå skåpet den här gången. Min onda sida lider med alla föräldrar som står under hennes lupp på det dagis hon arbetar. Min onda sida önskar henne åt fanders. Min goda sida är större som tur är för mig. Vem orkar gå och vara bitter? Inte jag! En hel sommar av oro och sömnlösa nätter har övergått till en nystarts-höst. 12-åringen sa; Nu börjar vi på ny kula! Och det är just vad vi gjort! Ännu starkare tillsammans.
What won´t kill you makes you stronger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar