Diagnosen

Idag har dottern L haft hörselkontroll hos skolsyster. När hon kom hem berättade hon att hon inte hör på höger öra och att sköterska ska ringa mig (vilket hon inte gjort ännu). Va??? tänkte jag. Inte det också :(
Fast jag vet ju inte ännu hur pass illa det är egentligen. L har en tendens att inte alltid återberätta saker och ting helt korrekt.

I somras fick hon sin diagnos ADHD. Äntligen får jag väl säga. Som vi har kämpat med det. Så lagom till skolstarten i fjärde klass påbörjades medicinering och vi märker en viss skillnad. Men tänk om vi hade blivit lyssnade på tidigare, vad mycket lidande i familjen vi hade kunnat slippa.

Redan kort efter att L börjat förskoleklass märkte vi att det inte var bra. Hon hade ett sjuhelvetes humör varje dag hon kom hem från skolan. Konflikter med lillasyster precis hela tiden. Var ofta ledsen, orolig, spänd mm.
Den läraren hon hade då märkte att det var svårt för henne i skolan med det sociala och med koncentration och med att ta in information. Hon trodde att jag hade rätt i mina misstankar om adhd. 
Men sen började L första klass med en annan lärare och med henne blev det tvärstopp! Jo, L hade alla dessa svårigheter som första läraren hade påpekat, men inte hade hon adhd. Nej, allt berodde på att hon inte hade gått på förskola. Och "adhd och vi nog alla lite till mans", sa hon vid varje utvecklingssamtal. L´s humör blev bara värre o värre. Läxläsning var en kamp och inte sällan slutade det med att hon rev sönder o kastade alltihop. Ständiga konflikter här hemma, konflikter med klasskompisar, en ledsen L som på vårterminen i trean fick börja om med ettans mattebok...och vad gjorde inte det med hennes självkänsla?



Till slut föreslog iaf specialpedagogen att hon skulle få göra en logoped-utredning, vilket vi gjorde på sportlovet. Efter 15 min i samma rum med logopeden frågade hon om det gjorts någon neurologisk undersökning på L ....
För logopeden var det en solklar start med tanke på hennes svårigheter i skolan och med en pappa som har adhd, päronet brukar inte ramla långt från äppelträdet....

Så, efter mycket om och men så kopplades skolpsykologen in och gjorde flera tester som visade samma svårigheter. Ändå på sista mötet vi hade i skolan innan sommarlovet satt L´s lärare och gaggade " näääää, inte kan jag tro att hon har adhd inte. Hon har inte gått på förskola och det är såååå viktigt för hur det sen går i skolan".

Ohoj!!! :p Vad trött man blir liksom. Samma lärare har haft två av L´s äldre syskon som inte heller har gått på förskola. Hade dem sådana svårigheter kanske? Nej! Och E som går i klassen under L, har hon sådana svårigheter? Nej igen! Men att Lowe har koncentrationssvårigheter, dåligt arbetsminne, svårt att hålla fokus osv hade bara med hennes brist på förskoletid att göra... Suck för sådana bromsklossar.

Även om allt långt ifrån är tipp topp nu så är vi iaf på rätt väg. Medicinen gör nytta (det ska provas o utvärderas en viss tid ). L räknar i fyrans mattebok, om än att det är svårt för henne, men hon får chansen och hjälpen av sina nya lärare (den gamla gick som väl var i pension!) 

Och vi i familjen börjar se ljuset i tunneln. Mindre bråk, mindre ilsk L gör att även syskonen blir och känner sig lugnare. Känns som att vi är på god väg tillbaka till ett mera "normalt" familjeliv igen *skönt*

Tillbaka igen.

Sparkade liv i min sy-blogg nyligen, så varför inte få lite liv i denna också.

Fattar på sätt och vis inte vart tiden har tagit vägen sen båda bloggarna tystnade. Men samtidigt vet jag det alldeles för väl. Mycket vatten har runnit under bron sen sist. Mycket har hänt i våran familj, både bra och dåliga saker. 

Att min pappa gick bort, att jag stod med ett hus fullproppat med prylar från tak till källare och att vi fick Eddie mitt i alltet var väl startskottet för en down-period för mig. Det blev helt enkelt för mycket. Den där berömda väggen brakade jag rakt in i så näsblodet forsade och det tog lång tid att bli av med den svullna näsan.

När jag äntligen började se ljuset i tunneln, mycket tack vare nya fyrbenta familje-medlemen Ambra, rämnades allt igen när vi i maj fick ett missfall.

Om det medförde något positivt så var det väl att jag hittade tillbaka till mina symaskiner. Det blev min terapi, att mangla plagg efter plagg i maskinerna och fylla på barnens garderober med mamma-gjorda klänningar, tröjor, byxor, kalsonger och trosor var det som gjorde att jag kunde börja andas normalt igen. 

Och ännu fungerar Ambra som ett lyckopiller för sin matte. Att gå i skogen med henne är rena meditationen. Vare sig det bara är hon och jag eller som igår när två av barnen följde med.

Eeehh, va???

Förstår faktiskt att Arla blir lite sura. 

För ett tag sen läste jag nånstans att Arla blivit sura på Oatley över deras marknadsföring, att de "svartmålat" ko-mjölken" som något onaturligt att dricka. Hade öht inte tänkt på det förrän jag druckit ur den här och ställde den på diskbänknen. Hmm, kan nästan förstå att det. 

Så, mjölken som är gjord för kalvar är inte meningen att vi människor ska dricka eller vad menar dem liksom?

Är mitt uppe i en amningsperiod, därav kanske som jag genast tänkte en parallell dithän. Tänk om motsvarande text med samma kontenta skulle stå på en förpackning bröstmjölksersättning. Vilket ramaskri det skulle bli, men iaf.

Nä, ska man marknadsföra sin produkt ska man göra det genom att påvisa på vad sett den är bra, inte hur andra är dåliga/sämre. Köper nog havremjölk från annat märke nästa gång....Och ungarna kommer fortsätta dricka mjölk avsedda för små ko-bebisar, förutom lillplutt som dricker mammas milk :)

Ozzy bakat

Riktigt stolt kille. Det enda jag gjorde var att bröa formarna, knäcka äggen och hälla i det varma margarinet. Resten fixade Ozzy när vi snodde ihop två "röra-ihop-kakor" med hallon till familjen. 

Såååå stolt :)

Första smakisen

Första smakisen avklarad. Mamma bjöd på lite morotspure´.Det var INTE gott om man frågar Eddie. Urk på burk ;)

Livstecken

Ska vi se om det kan fungera igen nu då :-) har varit alldeles tyst här på bloggen pga 1.tekniska problem 2. en gigantisk tidsbrist, men nu ska vi se om åtminstone punkt 1 är åtgärdat  för kan jag göra inläggen från mobilen underlättas punkt 2 avsevärt. Så, nu kör vi o trycker på publicera o håller tummen ✊

Snart i mål

Vecka 37 är här och idag har jag boat för fullt. Bebiskläderna är tvättade och nerlagda i en egen låda. Idag kom även ytte pytte blöjorna på plats inne i badrummet. Har börjat packa bb-väskan så smått.
Igår var vi till pappas hus o hämtade ett släp med grejer, sista vändan innan bf är det tänkt. Nu tar vi en paus från huset i några veckor, det tar alldeles för mycket energi att köra dit varje helg o det finns ju saker hemmavid som vi också vill / behöver göra. Sambon ska pula med vinterveden o jag ska väl fortsätta med mitt "boande". Av nån konstig anledning inkluderar det alltid fönsterputsning i hela huset...?!  Varför det är så viktigt för mig med rena fönster innan nedkomst kan man ju undra. Jaja, som gravid är man inte alltid så rationell.
Och så är det förstås en hel del med barnen nu i slutet av terminen som föräldramöten, utvecklingssamtal, fixa examenskläder mm. Ella ska börja fk klass i höst o dit ska vi o hälsa på några gånger nu i maj - juni. Så dagarna rullar på :-)