Sparkade liv i min sy-blogg nyligen, så varför inte få lite liv i denna också.
Fattar på sätt och vis inte vart tiden har tagit vägen sen båda bloggarna tystnade. Men samtidigt vet jag det alldeles för väl. Mycket vatten har runnit under bron sen sist. Mycket har hänt i våran familj, både bra och dåliga saker.
Att min pappa gick bort, att jag stod med ett hus fullproppat med prylar från tak till källare och att vi fick Eddie mitt i alltet var väl startskottet för en down-period för mig. Det blev helt enkelt för mycket. Den där berömda väggen brakade jag rakt in i så näsblodet forsade och det tog lång tid att bli av med den svullna näsan.
När jag äntligen började se ljuset i tunneln, mycket tack vare nya fyrbenta familje-medlemen Ambra, rämnades allt igen när vi i maj fick ett missfall.
Om det medförde något positivt så var det väl att jag hittade tillbaka till mina symaskiner. Det blev min terapi, att mangla plagg efter plagg i maskinerna och fylla på barnens garderober med mamma-gjorda klänningar, tröjor, byxor, kalsonger och trosor var det som gjorde att jag kunde börja andas normalt igen.
Och ännu fungerar Ambra som ett lyckopiller för sin matte. Att gå i skogen med henne är rena meditationen. Vare sig det bara är hon och jag eller som igår när två av barnen följde med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar