Diagnosen

Idag har dottern L haft hörselkontroll hos skolsyster. När hon kom hem berättade hon att hon inte hör på höger öra och att sköterska ska ringa mig (vilket hon inte gjort ännu). Va??? tänkte jag. Inte det också :(
Fast jag vet ju inte ännu hur pass illa det är egentligen. L har en tendens att inte alltid återberätta saker och ting helt korrekt.

I somras fick hon sin diagnos ADHD. Äntligen får jag väl säga. Som vi har kämpat med det. Så lagom till skolstarten i fjärde klass påbörjades medicinering och vi märker en viss skillnad. Men tänk om vi hade blivit lyssnade på tidigare, vad mycket lidande i familjen vi hade kunnat slippa.

Redan kort efter att L börjat förskoleklass märkte vi att det inte var bra. Hon hade ett sjuhelvetes humör varje dag hon kom hem från skolan. Konflikter med lillasyster precis hela tiden. Var ofta ledsen, orolig, spänd mm.
Den läraren hon hade då märkte att det var svårt för henne i skolan med det sociala och med koncentration och med att ta in information. Hon trodde att jag hade rätt i mina misstankar om adhd. 
Men sen började L första klass med en annan lärare och med henne blev det tvärstopp! Jo, L hade alla dessa svårigheter som första läraren hade påpekat, men inte hade hon adhd. Nej, allt berodde på att hon inte hade gått på förskola. Och "adhd och vi nog alla lite till mans", sa hon vid varje utvecklingssamtal. L´s humör blev bara värre o värre. Läxläsning var en kamp och inte sällan slutade det med att hon rev sönder o kastade alltihop. Ständiga konflikter här hemma, konflikter med klasskompisar, en ledsen L som på vårterminen i trean fick börja om med ettans mattebok...och vad gjorde inte det med hennes självkänsla?



Till slut föreslog iaf specialpedagogen att hon skulle få göra en logoped-utredning, vilket vi gjorde på sportlovet. Efter 15 min i samma rum med logopeden frågade hon om det gjorts någon neurologisk undersökning på L ....
För logopeden var det en solklar start med tanke på hennes svårigheter i skolan och med en pappa som har adhd, päronet brukar inte ramla långt från äppelträdet....

Så, efter mycket om och men så kopplades skolpsykologen in och gjorde flera tester som visade samma svårigheter. Ändå på sista mötet vi hade i skolan innan sommarlovet satt L´s lärare och gaggade " näääää, inte kan jag tro att hon har adhd inte. Hon har inte gått på förskola och det är såååå viktigt för hur det sen går i skolan".

Ohoj!!! :p Vad trött man blir liksom. Samma lärare har haft två av L´s äldre syskon som inte heller har gått på förskola. Hade dem sådana svårigheter kanske? Nej! Och E som går i klassen under L, har hon sådana svårigheter? Nej igen! Men att Lowe har koncentrationssvårigheter, dåligt arbetsminne, svårt att hålla fokus osv hade bara med hennes brist på förskoletid att göra... Suck för sådana bromsklossar.

Även om allt långt ifrån är tipp topp nu så är vi iaf på rätt väg. Medicinen gör nytta (det ska provas o utvärderas en viss tid ). L räknar i fyrans mattebok, om än att det är svårt för henne, men hon får chansen och hjälpen av sina nya lärare (den gamla gick som väl var i pension!) 

Och vi i familjen börjar se ljuset i tunneln. Mindre bråk, mindre ilsk L gör att även syskonen blir och känner sig lugnare. Känns som att vi är på god väg tillbaka till ett mera "normalt" familjeliv igen *skönt*