Varje eftermiddag går vi, mamma, Lilleman och E en kilometer bort och hämtar L vid skolbussen. När höstterminen började somnade alltid Lilleman under denna promenad och tog sin middagslur då. Men inte nu längre! Det finns så mycket han vill se på; löven, hästarna, lammen och korna, lastbilar och stora gula skolbussen.
Idag när vi kom hem igen så tog vi och kollade av våra vilda äppelträd. En del äpplen fanns det men det mesta var maskätet :P.
Packade iaf halva L´s skolväska full av vildäpplen och några blev mumsade på direkt.
Och där kommer....
....storebror hem.
Lilleman utsläppt bland höstlöven. I sin nya ylletröja som jag stickade redan i våras, men ihopsydd blev det igår som först.
(Mark&Kattens Ecoull).
Istället för att säga något kom mannen i kväll hem med fyra röda rosor. Jag förstod vad han förstod... :)
Ibland behöver man pigga upp sig med lite färg i tillvaron. Idag var en sådan dag. Gråmulet och regnet hängde i luften.
Så jag grävde lite bland mina nya tyger, klippte till lite och hann få en stund vid symaskinen medan Lilleman sov middag.
Symaskinen och även stickorna är för närvarande som terapi för mig de dagar som känns extra tunga. Vi var hos min pappa igår, lämnade lite matlådor, städade o tvättade. Medan man är där rullar det liksom på, men när man väl kommer hem igen kommer den där klumpen i bröstet. Hur orättvist livet kan te sig ibland.
Mitt handarbetande under sommarmånaderna har (nästan) bara bestått av stickning framför teven. Och då har det blivit blöjbyxor som ska skickas till Manduar i Afrika via AFFC. På Kyrkkaffe-bloggen (länk se min blogglista) finns detaljerna kring denna insamling.
Det fanns även ett önskemål om att skicka med tygblöjor av lakan, så sådana har jag fixat några stycken.
Hittills har jag fått ihop 12 blöjbyxor och 25 blöjor, men det kan ännu hinna bli flera. Jag tycker det ser ut att rymmas nåt lite till i kartongen (och några lakansbitar ligger ännu vid maskinen som ska overlockas kanterna på.
Och där var anledningen till att jag nu äntligen beställt hem ett ex av Sticka&skicka-boken. Jag var ju med och bidrog till den insamlingen också. Och kommer garanterat bidra till flera, men jag ville ha lite mera mönster att välja på till kommande projekt.
Efter en natts sömn kändes det som om mina tankar sorterats något. Även om det naturligtvis är jobbigt med allt runt min pappa och hans sjukdom så rullar livet på och glädje måste man tillåta sig själv att känna emellanåt. Även under jobbiga perioder.
Så i morse hämtade jag in mina paket från bilen och öppnade dem. Tänk att tyg kan ge sådan hjärtklappning :)
Såå himla nöjd med mitt hemliga paket från JNY Design. Många olika tyger, blandade färger och mönster och material. Idéerna har redan börjat flockas i mitt huvud, men först ska dem en vända i tvättmaskinen.
Och böckerna. Ja, varför just dessa det kommer jag nog berätta om någon annan dag. Men dem kommer alla vara väldigt användbara här hemma, det vet jag helt säkert :)
Idag har jag varit på ett möte med pappas läkare för att få en "lägesrapport" om hur det ser ut för honom. Inga glada nyheter nej.
Pappa ligger och planerar sin sista tid och sitt frånfälle. :(
Det var med tunga steg jag gick ut från lasarettet och styrde kosan hem. Jag hade velat sitta där en god stund till, men dottern skulle snart komma till hållplatsen med skolbussen och jag måste vara där för att möta henne. Så det var bara att raska på...
Efter att jag plockat upp henne körde vi vidare mot posten för att hämta några, för mig, efterlängtade paket. Hade beställt ett stooort hemligt paket från JNY Design, 10 kg tyg!!! Samt några nya böcker från Adlibris. Båda har tagit god tid på sig att komma så jag hade hunnit bli ganska så överväntades på dem.
Men nu ligger dem ännu, oöppnade, kvar i bilen. Orkar inte just nu...
Är så många tankar som snurrar i mitt huvud just nu; vad ska jag göra sen med pappas hus? Alla grejer? Alla möbler? Kommer han kunna komma hem igen överhuvud taget???? Med hemtjänst och hemsjukvård förstås, men kommer han bli så "bra" igen att det kan skicka hem honom?
Han vill hem (ja, han ville ju inte in på lasarettet alls först, men han var ju tvungen) och tillbringa sin sista tid hemma. Vilket läkarna också tycker är det bästa, men, han måste vara i skick till det också. En vecka till blir han kvar iaf, sen får vi se. Hur proverna ser ut. Hur han mår.
