Vemodigt

För ett par dagar sedan var det ett år sedan jag plussade. Det som resulterade i missfall i maj. Skulle ljuga om jag skulle påstå att det passerat obemärkt förbi dessa dagar. Tvärtom! Har varit rejält nere i källaren, deppat och tyckt synd om mig själv. Men idag försöker jag ta mig lite i kragen, så gott det går. Håller jag mig ordentligt sysselsatt så brukar det bli lättare. Hade en mjölk och några paket jäst som närmade sig bäst-före-datum så det fick bli bakning jag sysselsatte mig med idag. Långpannebröd som är Ellas och Eddies favoriter, rågsiktsbullar och nu till sist står lantbröd i ugnen. Nuförtiden räcker en sån ranson länge länge, när man inte har glupska tonårskillar hemma. 16-åringen äter bara knäckebröd numera, hmpf! 

 Om han ens behagar komma hem och äta. Honom har det varit strul med nu igen, men det är en annan historia. Hur som är han en tonåring som får sin mor att slita sitt hår! För honom är jag verkligen den där tjatiga gnatiga morsan som bara ältar och är jobbig. Jag hoppas ju om en massa år att han ska förstå varför jag är det. Jag frågade honom igår om han förstod varför jag tjatar samma visa till honom hela tiden och varför jag inte låter honom göra som han behagar jämnt. Tyckte mig se nånstans där bakom hans trumpna mummel att jo, han förstår nog längst in varför, även om han helst ignorerar det just nu.

 Gick så långt att jag kontaktade hans pappa i fredags (eftersom sonen påstod sig vara där/hade planer på att åka dit nån gång senare bla bla bla). Pappan är inte den mest närvarande sorten, lindrigt talat. Men tyckte jag iaf att det var dags att försöka få honom att ta ett snack med sin son när/om han kom dit. Och trodde nånstans i min enfald att han skulle göra det. Att det som sonen sagt "pappa skiter i mig om jag är där eller inte" , inte var sant. Men jo tyvärr så...det finns annat i hans liv f.t som var viktigare förstod jag på sista sms:et på söndan. Som att hans thailändska skulle va här i 2 månader så han skulle "inte hinna med T och hans strul just nu".....VA! liksom.??? Är det ens ett alternativ man som förälder har, att man inte skulle ha tid för sina eventuella struliga barn, eller inte? 

Igår fm åkte vi och hälsade på utflugna sonen i hans nya lya. Var en riktigt fin liten stuga (alldeles nyrenoverad o fräsch) som han bor i. Hoppas bara att allt reder sig med tjejen så att hon kommer hit sen också. Verkar f.t. vara en viss osäkerhet på den punkten, men tja, vet inte säkert. Bara som jag tolkat genom sonens kommentarer men vill inte vara näsvis morsa och fråga 20 frågor heller så...

Imorse gick larmet bland grannlaget. Ett par hade sett "en mysko pick-up köra sakta förbi och vänt i korsningen utanför deras två gånger och sedan åkt till det blå huset och vänt även där". Så nu skulle det minsann hållas utkik för det var säkert några som var ute och rekade inför inbrott, så sant som det var sagt!

 Nja, oroar mig inte så mycket. Skulle det vara det så blir man varse av våra eller grannens vaktiga fyrbenta medlemmar. Eller så var det bara någon stackel som letade efter någon viss adress och körde fel. När jag skulle leta reda på sonens lilla lya mitt ute på bonnlandet igår, var jag in på 3-4 gårdar och vände med bilen och försökte få någon rätsida på kartan o gps:en. Det skulle enligt den ta 23 minuter att köra till angiven adress, det tog 53 minuter!! Hahaha, jag är inte världens bästa kartläsare, höhöö

 När vi kom hem lekte Eddie med sina bilar. Hörde honom prata; "Nu ska vi åka till K, nej, nu vänder vi, det är fel....nu så här kanske....nej inte här heller. Jaaa! Nu är vi framme hos K, äntligen!!! 

Livstecken

Oj! Är visst en stund sen jag var in här. Dagarna har sprungit iväg. Vi har hunnit med ett sportlov. Massor av snö fick vi under veckan så vi var ute väldigt mycket, trots kylan som kom samtidigt. Den här veckan har jag fixat utstyrsel till Ellas gammeldags-skoldag som dem ska ha nästa vecka. Riktigt roligt avbrott från allt i trikå som jag mest syr i nuförtiden. 

 Har sålt mina cover-maskiner och för dem pengarna köpte jag en Husqvarna Viking Tribute 145C. Jag är såå grymt nöjd med det köpet. Har bara så smått bekantat mig med den under veckan, hämtade den i måndags, men hittills så finns det absolut inget att klaga på. Bara ett rent nöje att sy på. Precis som i Husqvarnas reklam; "från bra till fantastiskt sömnad", precis så känns det. :)

                                                        

Min plan för dagen var att jag skulle åka och hälsa på äldsta sonen i hans nya lya. Tänkte ta med mig sockerkaka (som han är barnsligt förtjust i) till honom. Men, han hade inte tid för mamma idag. Det var något som skulle fixas med bilen hos en kompis, så det får bli en annan dag. Ska städa av i sy-hörnan istället och sen få något kreativt gjort där. 

Ha en fin söndag!

Inte så motigt längre

Inte så motigt längre. Nä, inte alls. Det känns som att det går mot bättre tider. Saker och ting ser ut att lösa sig. Sakta men säkert. En efter en. Tålamod bara. Tålamod!

 Äntligen känner jag att jag vet vad jag vill, vad jag ska göra "när jag blir stor". Eller iaf när föräldrapenningen är slut. När hösten kommer. Fast grejen är, jag börjar redan nu. På en gång! Så får vi se vart det bär, OM det bär. Annars får jag hitta på något annat. Men man måste ju prova. Annars går jag bara och ångrar mig sen när jag blir gammal, eller hur? och så kan vi inte ha det. Nej! Bort med självkritiken och det dåliga självförtroendet och bara kör! 

Knutarna som är mellan mig och gubben börjar så sakterliga knyta upp sig också. Finns många och en del sitter hårt, men vi har iaf börjat rota i dem. Så det går kanske att rädda, det är kanske inte försent. Det är så som jag tänker. Jag tror inte ens att han har förstått hur nära slutet det varit, bara att det var något som var oredigt mellan oss sen en tid. Det är väl lite så män är. Att dem liksom inte ser eller hör eller märker hur det egentligen står till. Bara att det är nåt galet (och det kan lika gärna bero på pms eller dåligt väder så det kan dem ändå inte göra nåt åt och då får det bero). Eller nåt.

Äldsta grabben var hem idag. Han har (äntligen) fått tag i en egen lya och flyttade dit igår. Skönt för honom! Så idag var det att gå igenom mammas gömmor på köksgeråd som gällde. ;)

 Nästan så jag avundas honom en smula. Jag minns den där tiden som det var alldeles nyss. Att ta sina första stapplande steg ut i vuxenlivet. Betala sin första hyra och köpa sin första stekpanna och försöka skramla ihop ett bohag och göra det hemtrevligt med få kronor i fickan men massor av frihet.

Gu natt, siv gutt!

Det är motigt nu..

Usch! Varnar direkt för att detta kommer bli ett väldigt dystert och negativt inlägg. Allt känns så himla motigt nu.
 Hade precis tagit mig igenom ett par tuffa veckor (av diverse olika anledningar) och lagom man tror man har nått fram till en vändpunkt, att allt verkar lösa sig trots allt så pang! Som att någon sitter där uppe på ett moln och släpper ner bomben mitt i skallen och bara "Nänä du lille vän, så lätt kommer du inte undan! Mohahaha"

Jag hade möss i bilen strax innan jul. Dem hade förutom käkat hundgodis även ätit sönder ett bilbälte (Ellas plats). Ekonomin vid jul och därefter har inte varit den bästa (läs helt i botten pga strul med både försäkringskassan och csn) så jag har snålat och snålat, sålt av allt möjligt som jag kunnat och hade äntligen råd att få byta det där bältet (plus ett par andra små-saker som skulle göras med bilen innan besiktning). Skulle på verkstan nu på torsdag. Men så ringer verkstan; dem får inte tag i något nytt bälte till min bil Suzuki har slutat tillverka dem. Han hade tom ringt runt på fastlandet utan napp. Han skulle forska vidare, men det enda verkar vara om det skulle finnas på någon skrot ( men inte troligt att en så pass ny bil befinner sig på en skrot på ön, enligt honom) så nu vet jag inte hur det går med min bil. Inte mer än att jag får körförbud om ett par veckor när den inte går igenom besiktningen... :(
 Igår var jag bara arg. Arg på Suzuki som inte tillverkar grejer längre till min bil (detta har hänt förr). Om det varit ap-gammal, ja visst. Men det är en 02:a. 16 år gammal bil ska det väl finnas grejer till. Jag behöver byta lyktglas inom kort också för dem har blivit helt matta, lär vara samma sak med det, tillverkas väl inte längre :/ Sonen köpte nya lyktor till sin volvo -79 års modell utan problem liksom!!!
 Imorgon flyttar min coverpro 2000cpx (täcksöm-maskin) hem till en annan sy-tok. Troligen går en maskin till samma öde. För att jag ska kunna lämna in bilen på verkstan om nu verkstan får tag i delar. Annars måste jag se mig om efter en annan :( Är måhända löjlig men jag älskar min bil <3 , jag har haft den sen ny och den är så himla mycket min! Med bucklan i sidan och mossa på takrelingen, smulor i baksätet och hundhår i taket, men den är min <3 Jag vill inte ha någon annan bil. Vi har rullat flera tusen mil tillsammans. Vi har varit i dike ett par vändor. Den har fraktat mina flyttlass och mina barn och mina hundar i 16 år...Okey om det var för att motorn skurit ihop eller så, men inte för att den jä_la råtta gnagit sönder ett bilbälte. Buhuu :,(


Men så när jag körde på Klinte för en stund sen, körde förbi ett nerbrunnet hus, så tänkte jag ; det kunde varit värre. Det finns alltid någon som har det värre. Så jag lovar att jag ska försöka sluta hänga läpp nu.

Mörbultad själ

Känner mig en aningens mörbultad i själen idag. Eller, har egentligen gjort så hela veckan. Lite så där överkörd av ett lokomotiv, typ. Är liite för mycket oreda i livet för att må bra. Försöker ändå vara positiv idag. Försöker så gott jag kan att ordna upp det som är trassligt i tillvaron. Ibland känns det bara som att man står i en hink med lim och trampar utan att komma någon vart. Så fort man har rett upp den ena saken är det något annat som går åt hecklefjäll som man ska rodda ordning i....puuh!

Och så en små-grinig sambo på det...där är iaf inget som jag kan rå för. Han får sura på bäst han vill. Orka trilskas med en tjurig 46-åring också! :/

Imorgon bitti är det dags för röntgen+återbesök hos ortopeden för sonen. Hoppas hoppas att det ser bra ut och att det läker som det ska, så det inte blir någe mera strul med hans hand.

Köpa lycka?

Det sägs att man inte kan köpa lycka, men just idag håller jag inte med om det. Hämtade ett Hemligt paket från Jny design hos ombudet i morse och nog sjutton blev iaf jag lycklig när jag öppnade det. Vet inte hur många gånger jag beställt hemliga paket därifrån, måmga är det iaf. Och det är rena julafton att öppna lådan varje gång. Har hittills aldrig blivit besviken.

10 kg ren lycka :)

När vi kom hem skulle Ozzy och Eddie vara ute "en liten stund". All snö har regnat bort och det är lervälling över hela gården, så jag ville åtminstone att de skulle byta från skorna till gummistövlar. "En liten stund" blev två och en halv timme och mamman ångrade att hon inte bytt ytterkläderna as well....Två ler-gubbar var det som kom in. Byxorna fick spolas av i duschen innan de ens fick komma in i tvättmaskinen. Jackorna står på tur och även sticke-tröjorna som var under jackorna är beklämt leriga en bit upp på ärmarna. Ungar! Det lyckas då med allt. Men de hade åtminstone roligt.... ;)

Något jag försöker tänka på extra mycket. Kanske framför allt just nu där jag står. 

Tålamod är en dygd, men det är något som jag inte fått så mycket av. Är av naturen otålig och vill helst att allt ska ske nu! Försöker ändå tänka tålmodigt. Bidar min tid inför kommande förändringar.

Hujadamej

Sällan blir saker och ting som man har tänkt sig. Planen för dagen tex. Vi har ju, tyvärr, viss erfarenhet av brutna kroppsdelar i den här familjen, så med den erfarenheten antog jag att vi skulle åka in på akuten, komma på röntgen och T skulle bli gipsad. Hinna handla och sen åka hem lagom till skolbussen som allra senast. Lite väl optimistiskt plan, I know! 

 Blev visserligen bara en halvtimma på akuten och sen röntgen, men nu hade grabben inte förstånd att bryta näven på det stället som det "brukar" gå av efter att ha pumpat slag mot en vägg. Nej, han hade ett värre och annorlunda brott så det gick inte att bara lägga till rätta och gipsa utan det ska opereras. Dem ska rätta till och sätta stift i fingret. Troligen blir det av ikväll, om inte det dyker upp akuta ärenden under dagen. Jag åkte hem (för att byta av med sambon) i eftermiddags och mötte då en ambulans. Såg sen på fb att det varit ytterligare en trafikolycka under eftermiddagen, så tja...vi får se hur det går. 

 Tredje gången på akuten med en unge för min del sen 8/12...Skaffa klippkort där eller?

Ändå så himla tacksam mitt i allt att vi inte behövde in med S efter hans volt med bilen.

Jaja, nu är det bara å vänta och se när det blir av. Sambon är inne med honom nu.