För ett par dagar sedan var det ett år sedan jag plussade. Det som resulterade i missfall i maj. Skulle ljuga om jag skulle påstå att det passerat obemärkt förbi dessa dagar. Tvärtom! Har varit rejält nere i källaren, deppat och tyckt synd om mig själv. Men idag försöker jag ta mig lite i kragen, så gott det går. Håller jag mig ordentligt sysselsatt så brukar det bli lättare. Hade en mjölk och några paket jäst som närmade sig bäst-före-datum så det fick bli bakning jag sysselsatte mig med idag. Långpannebröd som är Ellas och Eddies favoriter, rågsiktsbullar och nu till sist står lantbröd i ugnen. Nuförtiden räcker en sån ranson länge länge, när man inte har glupska tonårskillar hemma. 16-åringen äter bara knäckebröd numera, hmpf!
Om han ens behagar komma hem och äta. Honom har det varit strul med nu igen, men det är en annan historia. Hur som är han en tonåring som får sin mor att slita sitt hår! För honom är jag verkligen den där tjatiga gnatiga morsan som bara ältar och är jobbig. Jag hoppas ju om en massa år att han ska förstå varför jag är det. Jag frågade honom igår om han förstod varför jag tjatar samma visa till honom hela tiden och varför jag inte låter honom göra som han behagar jämnt. Tyckte mig se nånstans där bakom hans trumpna mummel att jo, han förstår nog längst in varför, även om han helst ignorerar det just nu.
Gick så långt att jag kontaktade hans pappa i fredags (eftersom sonen påstod sig vara där/hade planer på att åka dit nån gång senare bla bla bla). Pappan är inte den mest närvarande sorten, lindrigt talat. Men tyckte jag iaf att det var dags att försöka få honom att ta ett snack med sin son när/om han kom dit. Och trodde nånstans i min enfald att han skulle göra det. Att det som sonen sagt "pappa skiter i mig om jag är där eller inte" , inte var sant. Men jo tyvärr så...det finns annat i hans liv f.t som var viktigare förstod jag på sista sms:et på söndan. Som att hans thailändska skulle va här i 2 månader så han skulle "inte hinna med T och hans strul just nu".....VA! liksom.??? Är det ens ett alternativ man som förälder har, att man inte skulle ha tid för sina eventuella struliga barn, eller inte?
Igår fm åkte vi och hälsade på utflugna sonen i hans nya lya. Var en riktigt fin liten stuga (alldeles nyrenoverad o fräsch) som han bor i. Hoppas bara att allt reder sig med tjejen så att hon kommer hit sen också. Verkar f.t. vara en viss osäkerhet på den punkten, men tja, vet inte säkert. Bara som jag tolkat genom sonens kommentarer men vill inte vara näsvis morsa och fråga 20 frågor heller så...
Imorse gick larmet bland grannlaget. Ett par hade sett "en mysko pick-up köra sakta förbi och vänt i korsningen utanför deras två gånger och sedan åkt till det blå huset och vänt även där". Så nu skulle det minsann hållas utkik för det var säkert några som var ute och rekade inför inbrott, så sant som det var sagt!
Nja, oroar mig inte så mycket. Skulle det vara det så blir man varse av våra eller grannens vaktiga fyrbenta medlemmar. Eller så var det bara någon stackel som letade efter någon viss adress och körde fel. När jag skulle leta reda på sonens lilla lya mitt ute på bonnlandet igår, var jag in på 3-4 gårdar och vände med bilen och försökte få någon rätsida på kartan o gps:en. Det skulle enligt den ta 23 minuter att köra till angiven adress, det tog 53 minuter!! Hahaha, jag är inte världens bästa kartläsare, höhöö
När vi kom hem lekte Eddie med sina bilar. Hörde honom prata; "Nu ska vi åka till K, nej, nu vänder vi, det är fel....nu så här kanske....nej inte här heller. Jaaa! Nu är vi framme hos K, äntligen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar