Haft några riktigt tunga dagar nu. Vårens antågande gör mig deppig, än mera i år känns det som. Förra våren klarade jag mig ifrån det då jag ju hade plussat i mars och såg verkligen fram emot en växande mage och bebis till hösten. Men nu blev det ju inte så :( Istället kom minnena som en käftsmäll tillsammans med de första vårsolen och snödropparna.
Dessutom har det varit oregerligt struligt med den hemmavarande tonåringen på sistone. Känner mig som världens tjat-och-gnat-morsa. Som hela tiden klagar på de vänner han skaffar sig. Men vad göra när kompisarna uppenbarligen inte är bra o sunda att umgås med? Bara se på och låta det vara medan han sumpar bort sitt liv på dumheter kvällar och helger? Nej! Det är inte den typen av förälder jag är, även om jag vissa dagar bara känner att nu orkar jag inte mera!
I förra veckan kom han inte hem som han hade sagt. Hängde med kompisar på samhället. Och när sambon skulle hämta hem honom (varför det var sambon och inte jag kommer jag till sen). Första stället sambon kom till öppnar pappan, uppenbart onykter o påverkad av tabletter. Pappan bor ensam och jag känner hans ex och vet varför hon lämnade honom så jag vågade helt enkelt inte åka dit och hämta hem en motsträvig son.
Nästa ställe där dem kunde tänkas vara öppnar en aspackad mamma och sen kom en fylltryse till pappa bakom och skulle ringa hem "gänget". Dem var "ute och gick" (kl 23.30!!) Ett gäng 15- och 16-åringar....och det tyckte ingen av dessa tre föräldrar var någe konstigt...
De andra två ungdomarna i det där gänget har nyligen fått flytta hem till sin mamma efter att ha tillbringat ganska många år i fosterhem...Ingen aning om varför men ungar brukar inte flyttas till fosterhem för att de har exemplariska föräldrar direkt.
Hur som haver, fick hem grabben till slut. Stinkande öl...som den enas kompisens pappa hade gett dem! I rest my case. Inte bra kompisar! Och nånstans längst där inne tror jag väl ändå att sonen förstår det också, men...ett par av dem går han i samma klass som så svårt att undvika dem också, hur mycket jag än förbjuder honom.
När man är deppig får man tröst-shoppa garn så det gjorde jag idag. Något litet hjälpte det iaf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar