November

Och så kom november. Den gråa färgens månad. De kala trädens månad. När alla löv tappat sin färg och ligger på marken, bruna och blöta. Ligger där och väntar på sin begravning. På snön som ska täcka dem över vintern så de förmultnar, blir till jord igen. Ur jord har du kommit, av jord ska du åter vara.  November. Mörkrets månad. Regnets månad. De kalla vindarnas tid.

November. Den månad när vårat lilla pyre skulle komma till oss. Den 9:onde närmare bestämt. På min kusins 50-årsdag var du beräknad. Men det blev inget litet pyre denna gången. Du togs ifrån oss. Vi kallar dig Joline. Det var det namn som vi bestämde när vi satt där vid köksbordet veckan innan du dog i magen. Joline. Jag gick så sönder. Aldrig har förtvivlan varit så stor i mitt liv som när du var borta. Kanske för att jag varit så förskonad. Jag har lyckats behålla mina barn och fött dem friska och starka allihop...tills då.

Försöker finna en tröst i att allt händer av en anledning. Det finns en mening i allt som sker. Hur svårt det än kan vara att förstå den så finns den där, meningen. Något var det vi skulle lära oss utav det. Någonting var det som vi skulle förstå efter det, men vad? Jag har ännu inte riktigt förstått vad?

Vi försöker igen, men har ännu inte lyckats. Inte lyckats göra ett pyre igen. Och jag tänker ibland att det är lika bra. För det var inte bara att vi ville ha ett barn till. För det ville vi ju egentligen inte. Du blev bara till ändå. Och då ville jag ha det. Ville ha dig! Just dig! Och det går inte att göra en ny dig, så varför ens försöka? Om vi lyckas göra ett pyre kan det bli en Hampus, en Pontus, en Rasmus eller en Greta, men inte en Joline. 

Och imorgon är det fyra år sedan pappa somnade in. Kära pappa, som alltid hade något klokt att säga när jag behövde det. Som man alltid kunde ringa till. Men inte nu. Det finns ingen telefon till himlen. Men jag brukar prata med honom och mamma när jag tittar upp mot stjärnhimlen. För nånstans finns ni allihop. Mamma, pappa, Joline, Roxie-vovven, morfar, farmor....alla ni som inte är med oss längre. Ni är med varandra på något annat ställe, någon annan plats. 

Höstlov

Första dagen på höstlovet går mot sitt slut. Har iaf varit en ganska så lugn och skön dag ändå. Vi började med att ta oss lite sovmorgon. Sambon fick stiga upp ensam i ottan och åka till jobbet. 

Vi har räfsat lite löv (fick gå in när det började hagla!!), stekt pannkakor, planterat lite sticklingar (köp en ampel-lilja och du har snart 14 ampel-liljor). Putsat fönster har jag också gjort. Passade på nu när längsta sonen på 192 cm var hemma och kunde hjälpa mig med utsidan, hihi. 

Igår började vi se Anne på Grönkulla och idag tog vi ett avsnitt till. Jag köpte hela boxen på dvd för några år sedan och nu tyckte jag det var dags för töserna att stifta bekantskap med den pratsamma, rödhåriga, underbara Anne Shirley, Anne with an "e". Så småningom kommer jag ta hem böckerna också så att de får läsa dem. För mig känns det som en ofullkomlig barndom om man inte har läst Anne på Grönkulla- Det finns några böcker till förstås på listan över "böcker-man-ska-ha-läst-som-barn", men Anne toppar den helt klart.

Ikväll blir det "Vår tid är nu" på Svt och sen ska jag i säng är planen. Har en del förlorad sömn att ta igen efter förra veckans hostiga nätter och det är en del att göra imorgon. Med andra ord; inte sitta uppe och sticka alldeles för länge och inte ligga o läsa till tok-sent!

Fredags-ångest

Fredags-ångest, kan man ha sånt? Johora! Det har jag titt som tätt. Eller tja, på fredagar då förstås. Sambon brukar ha söndags-ångest, men jag, jag har fredags-ångest.
 Någon knäpp kvarleva sen den tiden när de nu stora barnen var små och skulle åka till sin pappa varannan fredag över helgen. Nu för tiden skulle jag inte behöva känna den där ångesten. Två av dem bor hos pappan (pga jobb/skola på den orten) och nu åker dem snarare därifrån, rentav hem till mig när det är fredag. Fast nää, det händer sällan. Kompisar åker de till och möjligen att de kommer insmygande här på natten för att sova och sen tillbringa några timmar på lördagen hos mig. Innan de drar vidare till kompisar igen. Tidens gång.

Men varför? Det är väl himla mysigt med fredagar? Nu är det dags för fredags-myyyyyyys! som i OLW-reklamen. Mmm, men vi har aldrig fredags-myyyyys. Visserligen brukar det allt som oftast bli någon typ av fredags-käk till att börja med, som pizza, tacos...paj...eller hamburgare, som ikväll. För sånt kan man inte äta på en onsdag.  Men sen, sen är det bolibompa, stimmiga barn, trötta barn som ömsom springer gatlopp genom huset och tjoar, ömsom ligger som korvar i soffan och kollar barnkanalen. Ella som somnar mitt i allt, Lowe som aldrig vill gå och lägga sig, men som helt plötsligt försvinner in i sängen hon också och somnar (fastän hon inte var ett dugg trätt för tre minuter sen). Och så Dobbidoo (där somnar Eddie) och sen Skavlan (där somnar Ozzy och sambon som sen vaknar med ett ryck och knatar iväg för att borsta tänderna) och så sitter jag sen där för mig själv och ser nån halvdassig film eller brittiskt kriminalserie och stickar strumpor till alldeles för sent med en ung snarkande och en gammal fisande hund under soffbordet. Fredags-myyyyys a la vår familj.
 Kanske inte så konstigt att jag har fredags-ångest ändå känner jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Det lät ju lagom...trist. Fast tjaa, så trist är det väl egentligen inte. Vissa kvällar vet jag ju just det att nån gång på småtimmarna kommer äldsta sonen smygande in och jag får träffa honom imorgon. Och även de gånger han inte kommer så tja, sitter visserligen för mig själv, men det är rätt skönt ibland det också. Och så har man lördagen i antågande som ett oskrivet blad med familjen hemma. Och då kör vi myyyyys, lördagsmyyyys hela dagen lång.

Trött som en gnu idag. Man blir det efter en hel vecka med hostiga nätter. Fyra timmars sömn inatt. Kanske blir jag som somnar till Skavlan ikväll? Och sambon som sitter uppe med en fisande hund och brittisk kriminalare?

Paket med det bästa

Var ut en liiiten sväng igår i rusk-vädret. Vad gör man inte för att få hem sitt paket? För det hade väl inte ett dugg att göra med det att 16-åringen skulle hämtas vid bussen i samhället...? Iaf ett helt ljuvligt paket att få öppna. Mera garn från Novita 7bröder i färgen "brand" som är såå vacker. Och böcker av den bästa; Bodil Malmsten.

 Jag har varit alldeles för dålig på att läsa på senare tid, men hoppas komma igång med det igen nu under höst och vinter. 

Bodil, kära Bodil Malmsten. Jag slukade allt av henne för en massa år sedan. Mina bokhyllor har genomgått ett antal rensningar, men Bodils böcker har fått stå kvar. Nu är det dags att kasta mig över hennes skrivna ord igen och jag ser så fram emot det!

Regn

Vaknade till ljudet av hårda vindar utanför sovrumsfönstret. Så småningom började regnet smattra mot fönstret. Har gjort eld i spisen som sprakar hemtrevligt medan regnet piskar mot rutorna. Fryser om fingrar och fötterna för värmen från spisen har inte spridit sig ut i rummet ännu. Bävar inför att vi om några timmar ska ge oss ut i det här vädret, men ännu kan vi sitta inne och kura Försöka värma oss under filtar i soffan. 

Och så var det helg igen

Igår hade vi helt okey höst-väder; soligt och ytterst lite blåst. Vi var ute i några timmar. Sambon städade sin firmabil med "hjälp" av grabbarna, tjejerna lekte och jag plockade undan lite i trädgården. På eftermiddagen åkte Ella på kalas hos en klasskompis. När ungarna hade somnat för natten såg vi film "Boktjuven". En väldigt sorglig men vacker film om en flickas öde i Tyskland under andra världskriget.

Hade lite ont i halsen och var lite hostig igår, men i morse vaknade jag med en fullfjädrad förkylning :/ och så mensvärk from helvetet på det! Kan bara bli bättre om man så säger. Tänker hålla mig nerbäddad i soffan med stickningen med gott samvete och inte göra många knop alls, så det så! Med en alvedon, coldzyme spray och strepsils som sällskap. 

Första frosten

Inatt så kom den. Den första frosten. -2 grader när vi steg upp. Tycker det är vackert med frost-klädda buskar och gräsmatta.

Idag har vi haft en lugn hemmadag. Är skönt med sådana också mellan varven. Solen har skinit hela dagen så vi har varit ute hela eftermiddagen. På förmiddagen varvades lego-bygge med böcker. Ozzy är verkligen i "fråg-åldern". Allting frågar han om. Allt ifrån varför det finns sladdar i luften (el-ledningarna menar han då) till varför har man ögon och varför traktorer har olika stora hjul. Man får svara så gott man kan. Idag var det iaf många funderingar kring varför det finns stjärnor och hur solen fungerade. Tur det finns massa bra böcker i bokhyllan när mina kunskaper brister.

Och så berättade Ozzy att han hade haft en mardröm inatt. Han hade drömt om T-rex och den hade ätit upp barn. Men, så hade han kommit på det att det fanns ju inga barn när det fanns dinosaurier, så det var ju ingen farlig dröm :) Älskar barns tänk!