Det här med genus och jämställdhet

Blir lite trött ibland. Kan inte hjälpa det, men hela denna debatt om genustänk hit och genustänk dit gör mig matt. Senast idag snubblade jag över en debatt som blossat upp angående en Familjekalender som såldes på ica (och på många andra ställen, men just denna gången fick ica kvantum ta smällen). I exemplet hur man kunde fylla i almanackan stod det i mammans kolumn "tvättstugan" och under mannen i huset "ta en öl med kompisarna, hemma 22.00". Sluta sälja! Sluta sälja! skriker folk ut. Förlegad kvinnosyn bla bla bla. Jag har själv just den kalendern, har köpt den i massor av år och inte ens reflekterat över deras exempel-kolumn varken i år eller tidigare år. Det är ju bara exempel, inte ett tvång.


En tjej, för mig ytligt bekant, hade då kommenterat med att hennes äldsta son hade just fått halva världen stängd för sig då han upptäckt att killar inte ska ha prinsessklänning.....
Och det är hela den debatten jag kan bli så himla trött på!

Om man som förälder sätter på sina flickor en prinsessklänning så får man spott och spe. Man spär på de stackars flickornas dåliga ställning i samhället, gör att patriarkatet ännu får styra över oss kuvade kvinnfolk och man har med säkerhet även en enorm skuld till att ännu kvinnor tjänar mindre än män.
 Sätter man däremot på sin son en prinsessklänning (eller rosa gummistövlar för den delen), då är man jämställd. Genusmedveten. Man ger sitt barn hela världen. Öppnar upp alla dess möjligheter. Och, inte minst; gör sin son till en blivande bättre man. Duktig förälder. Duuuuuktig duktig!

 Senast jag besökte en sko-butik för att handla stövlar till min 5-åring mötte jag en annan mamma där bland hyllorna. Hon skulle också ha stövlar till sin några år yngre son. Min son gick raskt fram till hyllan och valde ett par blåa med racerbilar på. Den andra mamman tog ner ett par rosa och provade dem på sin son. När min son provade de blåa med racerbilar på, nöjt traskande fram och tillbaka mellan hyllorna började den andra mammans son protestera högljutt. Han ville inte prova stövlar, kastade dem ilsket efter mamman (och betedde sig för övrigt som en fullt frisk o trotsig 3-åring). Han började skrika "biijar, biijar, haa biijar". -Nänä, vi ska dem här, prova nu snälla så vi kan åka hem och laga pannkakor sen, försökte mamman.
 Vi gick till kassan och betalade sonens blåa stövlar med racerbilar så hur det gick för den andra mamman vet jag inte. Men det jag vill ha sagt är det att just där i sko-butiken mellan hyllorna kände jag mig som den dåliga mamman trots att jag hade en superlycklig unge när jag gick ut därifrån och den andra mamman var den bra för hon var den "genusmedvetna". En känsla som jag visserligen skakade av mig innan jag ens kört ut från parkeringen. För i verkligheten var hon och jag precis lika bra mammor, båda hon och jag gjorde det vi kände var det bästa för våra barn, fast vi gjorde det på olika sätt.

Hade det stått tvärtom i den där familjekalendern, om mamman skulle tagit en öl och mannen haft tvättstugan, så hade allt varit frid och fröjd. För så är det! Så fort det är tvärtemot normen så är allt frid och fröjd. Gud nåde den kvinna som kuvar sig ner till tvättstugan och fan ta den man som ska dricka öl med kompisarna. Just när det gäller jämställdhet och och genusmedvetenhet så är allt som är tvärtemot normen bra!
 Men ser verkligheten ut så? Finns det inte kvinnor som sköter tvätten utan att känna sig ojämställda. Finns det inte män som kan ta en öl med kompisarna utan att förvandlas till en mansgris? Jo! Är jämställdhet att kvinnor ska bete sig som männen alltid gjort och männen ska ta över markservicen? Nej! Jämställdhet för mig är lika lön för lika arbete. Män och kvinnors lika värde och lika möjligheter. Inte vem som byter flest blöjor eller olja på bilen. Jag kan byta olja på bilen (jojo, jag har gått bilmek-kurs för tjejer) men jag låter hellre mannen eller sonen göra det för dem är bättre på det och jag tycker det är piss trist och meckigt. Jag tvättar så gärna deras oljiga kläder efter det och känner mig inte ett dugg ojämställd fastän jag stod vid spisen samt bytte ett par blöjor medan dem gjorde det. För jag gör annat som jag tycker är roligare, som mannen tycker han är mindre bra på.

Och det är just det. Kan vi inte bara låta alla göra som de själva tycker? Istället för att pracka på alla i omgivningen att "det här är det bästa sättet, det enda sättet" för att uppnå den åtråvärda jämställdheten. Hacka inte på föräldern som köper en dinosaurietröja till sin son lika lite som på den som låter sonen ha prinsessklänning. Se inte ner på den mamman som sköter tvätten medan hennes man tar en öl med kompisarna. Hon kanske går ut med sina kompisar nästa vecka medan mannen tar barn och tvättstuga, det är ingen som vet. Och det har ingen med att göra heller. De kan vara nöjda med sina liv ändå. Lika nöjda som grabben med blåa gummistövlarna med racerbilar på.

Möte med BUP

I eftermiddags var det möte med BUP på skolan ang L. Det var en specialpedagog från BUP som var där som skulle informera skolan om vad dem kommit fram till ang. L genom utredningen som vi gjort. Trots att jag verkligen i mitt tycke har en bra kontakt med dem på BUP, pratar tex regelbundet med en sköterska och vi har varit inne där ett par gånger till efter utredningen var klar, blev jag ganska förvånad idag. 

 Jag har hela tiden trott att det var Adhd som var Lowes diagnos. Kändes ändå ganska rimligt med tanke på att hennes pappa har det och jag har väl tyckt att det är mycket som har stämt in på henne när jag läst om adhd (även om det även finns vissa olikheter mellan henne och pappan också, men han är 46 och hon är 10 så, tja, inte så konstigt kanske). Men nähäpp, det visade sig att de konstaterat ADD med koncentrationssvårigheter....!? Jaha, så en annan får läsa och lära om då....Ska få hem papper på det mera exakt vad det innebar. 

Kan iaf konstatera att om än inte allt funkar helt perfekt och smärtfritt ännu så har åtminstone medicinen gjort en ganska ordentlig skillnad. Visst, det är ännu tämligen många konflikter med henne. Hon har ännu svårt i skolan. Men, när BUP_människan läste upp det som psykologen skrivit (en del som jag berättat, en del som hennes tidigare lärare berättat) så kände jag bara;oj!!! Ja visst ja, det var så det var...Då kunde jag ändå känna att vi har kommit en bit på väg. En bit på väg i rätt riktning.

 Men ändå, (ska inte måla fan på väggen, men..) jag känner en stor oro för henne hur det ska gå sen längre fram när det kommer att ställas mera krav på henne från skolan. Hon går i fyran nu, men det är ju inte alls länge till sexan-sjuan, när betygen kommer. När krav ställs allt högre på vad elever ska kunna. När det ställs krav på eget ansvar gällande studierna...Puh! Det kommer helt säkert att bli tufft. Vi peppar henne allt vad vi kan och det gäller absolut att hela tiden tänka på det att hon gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Samtidigt vet jag att hon ofta jämför sig med sina kompisar och många gånger, redan nu, känner att hon är dum och korkad som inte kan det som " alla andra" kan och den biten kommer inte bli lättare för henne att tampas med när betygen kommer in i bilden.

Skolsystern upptäckte att hon hörde sämre på kontrollen i skolan, så nu har vi fått remiss in till öron-näsa-hals på lasarettet på måndag morgon för att kolla upp det. Får se vad det visar...

Regnet det öser ner

Fick upp ett minne på facebook idag där Ambra för ett år sedan sitter i fluffig pudersnö. Det gör hon inte idag! Regnet har vräkt ner hela dagen och det är så ruggigt kallt så jag frysen in i märgen. Vi har dessutom varit iväg sen i morse och kom hem här på eftermiddagen som först och gjorde eld i spisen, så hela huset är kallt och ruggigt. Och luktar råtta! Bläääää! Det är den säsongen nu och jag har redan tröttnat med råge på dem där fyrbenta äckliga kräken i varierande storlekar. Upptäckte nämligen att jag har haft påhälsning i bilen!!! Under alla år vi bott här har möss/råttor varit ett problem, men aldrig att jag råkat ut för att dem varit inne i bilen. Inte förrän nu. Den/dem hade kalasat på hundgodis och några kritor och en tom smoothieförpackning i baksätet. Nu finns inget gott kvar så jag hoppas att jag slipper dem nu. Jag har ju varit livrädd dem här dagarna när jag är ute och kör. Tänk om det skulle komma en mus krypande på bilsätet, alltså jag skulle ju dö! Eller nej, det skulle jag väl inte, men antagligen skulle jag bli så jäkla skärrad att jag skulle bli en omedelbar trafikfara.

Börjar så smått komma till ordning med alla mina tankar om vad jag ska hitta på efter "hemma-med-barnen-åren är över. Jag vet vad vill göra åtminstone. Sen får jag se hur vägen dit blir, krokig eller rak. Men bara det att komma fram till något är stort för mig. :)

Men sen finns det annat som stökar runt i den där myrstacken jag har i skallen. Eller egentligen någon. Som inte alls bör finnas där. Inte alls. Hur jag ska få undan det är en annan femma...

Själavård - att vårda själen

Fick bli en stunds själavård idag. Vandra i skogen med min vovve, bara hon och jag, var precis vad min myrstack i huvudet behövde. Virrvarret av tankar blir liksom ut-trasslade och rakare efter en timmes skogsluft med min fyrbenta nalle. Hon och skogen har den inverkan på mig.

Drömde konstigt inatt igen och för en gångs skull kom jag ihåg bitar av drömmen; Eddie pratade med mig på engelska så att inte de andra skulle förstå vad han sa för hemligheter till mig!!??

Detta hände när vi alla satt i en väntrum, hela familjen var på plats för att komma in till BUP. Alla barn skulle kontrolleras av BUP för det hade Magdalena Andersson (jaa, finansministern!!!) bestämt att det skulle göras. Hua mig vilken dröm! Och jag kan inte låta bli att undra vad en drömtydare skulle kunna tolka fram ur den...

Dags för lördagsmys med familjen!

Kut-dag

Tjejerna har tjatat på mig om att få lära sig virka, så det ägnade vi eftermiddagen åt idag när det ändå var kut-dag. Dem konstaterade att det inte var så himla lätt, men stretade envist på ändå och gjorde varsitt armband. Ella dök sen ner i garnpåsen och började fingervirka samt fläta hårband, så eftermiddagen har varit kreativ.

. Jag satt med mina mormors-rutor under tiden, men kunde inte låta bli att göra ett par armband själv också 

Bästa starten

När man vaknar med den här vackra utsikten utanför köksfönstret så börjar dagen på bästa sätt.

Trots det så har dagen varit små-deppig. Känns som att jag kommit i en sån där fas igen som jag hade i somras. Sover dåligt, drömmer oroligt och det är som en myllrande myrstack i huvudet av tankar både dag som natt. Gör så gott jag kan för att hålla humöret uppe, men fastnar ibland i någon slags melankoli ändå.

Saknar mitt glada, pigga, "det-ordnar-sig-alltid"-jag. Kommer hon nånsin tillbaka?

Första snön

Vinterns allra första snöflingor fick vi i natt. Så vackert och det lyste upp så fint. Vi hängde ut mat till småfåglarna och satt sen inne i köksfönstret och tittade på dem. Tog inte lång stund förrän ryktet om mat hade gått och dem blev ganska många som mumsade frön fram till skymning.