Det har varit "pappa-helg" igen. Fast denna gången var det bara två av sönerna som åkte dit. O och T började slåss och bråka en halvtimme efter de kom hem, något som tyvärr är ganska vanligt efter en helg hos pappan. Allt slutade med att det blev ett långt samtal resten av kvällen med alla grabbarna, sambon och jag. Det är nu så grava problem för dem killarna när de är hos pappan att de mår dåligt. Pappans sambo beter sig surt och värst av allt; pappan tar alltid hennes parti. De känner sig inte alls välkomna där och inte heller vågar de säga något till sin pappa om hur de mår. De känner inte honom (!?) menar de på. S är mera som en pappa för dem än deras riktiga, sa dem. Hos pappan har de varsin dator och fri tillgång till internet ( som de inte har här hemma) så det är därför de åker dit!!!!
Mycket tankar blev det i min skalle. Hade väldigt svårt att somna. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att lösa problemen för dem. Exet och jag är väl inte så väldans bra på att prata med varandra. Det biter aldrig när jag förklarar för honom hur de mår. Det är bara mina fantasier enligt honom. Att jag tutar i dem en massa. Och själva vågar de alltså inte säga något. Funderar på att koppla in skol-kuratorn för så här kan vi inte fortsätta att ha det varannan helg.
Själv brottas jag med det faktum att pappa har fått diagnosen cancer. Mamma dog efter flera års kamp mot cancern. Sedan har släktingar o även en ung väninna dött i sjukdomen. Jag hatar cancer!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar