Helgen började förskräckligt men har slutat bra, trots allt.
I fredags eftermiddag fick ett sådant där telefonsamtal som är varje förälders mardröm. En tjej sa att hon stod på vägkanten med min son S som hade voltat med bilen. Hon la snabbt till att han var okey, men att bilen var det definitivt inte, men innan hon hade hunnit säga det hann mitt hjärta slå över några slag...Och jag som först inte ens tänkte svara eftersom det var från ett okänt telefonnummer.
När jag kom dit förstod jag att han hade haft änglavakt. Det kunde ha gått precis hur galet som helst, men det gick bra! Tack och lov! Sådana händelser sätter alltid saker och ting i ett annat perspektiv. En grej som jag hade gått hela dagen och grubblat över kändes med ens totalt meningslöst att ödsla en minuts tanke på mera.
Igår drog sambon iväg tidigt ( till sin hobby) och lämnade mig hemma med ungar och ett ostädat hus, gaah! Som fyra timmar senare var tipp topp tack vare speed-städning och att ungarna var ute i snön i två timmar, så jag fick städa ifred.
På kvällen kom äldsta avkomman med flickvännen från Alingsås. En väldigt fin och trevlig tjej. Hon kändes direkt som en tjej som passar K. Och som jag förstod det så kommer vi att se mera av henne här framöver :)
Mindre kul är dock att när sonen T kom hem ifrån kompisen ikväll (där han varit i helgen) så har han skadat näven så morgondagen kommer innebära ett besök på lasarettet, det måste röntgas. Har varit lite väl täta besök där med barnen på senaste tiden *suck*
Men f.ö. har iaf söndagen varit tämligen perfekt; solsken, minusgrader i massor,massor av sy-tid, barn som inte varit osams alltför mycket (o även idag en förrymd sambo). Snart läggdags för barnen och en mamma som ska slappa framför Bron innan jag också kramar kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar