Fars Dag!

EN FAR

- av Siv Andersson

När du var riktigt liten

och nån annan varit stygg

så var hans stora famn

en plats där du blev trygg

En far är nån som vet

att skydda sina kära.

Han vakar över dig

långt borta eller nära.

När lasset blir för tungt

och hotar att dig stjälpa

så finns han där till hands

att stötta dig och hjälpa.

Som förebild han går

i livets långa trappa.

Och ingen är som han...

Han är din kära pappa!

Jag har själv en sådan pappa som den här dikten stämmer in så bra på. Den sitter på vårat kylskåp som en liten påminnelse. Alla är inte så lyckligt lottade. Bullerbypappan vill var en sådan far men har inte själv haft en sådan. Nä, den fadern söp bort sina barn.

Fyra av mina avkommorna har inte en sådan far, han slarvade bort sina i ego-träsket nånstans....bland ölburkar o patetisk självömkan Men de har fått en stabil bonus-variant istället.

Glöm inte pappa idag! Eller så gör du det, beror helt på vilken sort du har begåvats med.

Det är inte svårt att bli pappa men det är svårt att vara det...

Själv ska jag på "Fars-dags-kafferep", en tillställning av stor-sonens klass för att skramla till sin klasskassa. Vilka fäder som kommer närvara där förstår ni av ovan.

Sur-deg, nej dag!

Har en riktig sur-dag idag.

Mår illa, har sprängande huvudvärk, nyser hela tiden.

Internet strular, blogger strular, kameran strular.

Elden vill inte ta sig i spisen.

Vatten-pumpen stannade.

En död mus ligger i väggen och sprider en odör i vardagsrummet.

Kaffebryggaren tar en evighet på sig, behöver kalkas av men ättikan är slut. Kaffet som till slut kommer ner i kannan smakar blää! Mår ännu mer illa.

Verkstaden ringer om att mina nya däck är försenade, igen! Dem gamla är blankslitna och vi har minusgrader! Stor-barnen ska skjutsas på i kväll.

Småttingarna grälar och lyssnar på samma Mora Träsk-låt tills mina öron blöder.

Bröd-degen jäser inte.

Har stickat fel, får repa upp ett halvt framstycke.

Lillan pinkar på golvet.

Hunden spyr på mattan.

Jag mår ännu mera illa.

Vill lägga mig och dra täcket över huvudet en kvart. Stiga upp och börja om på den här dagen.

Lär inte hända.

Bryt ihop, kom igen!

Bit ihop, dagen kan bara fortsätta bättre, eller...?

Spännande

Känns så himla overkligt fast ändå så väldigt välbekant.

Spännande tid framför oss. Inget går upp mot väntans tider.

Varje val man gör i livet leder oss i genom nya dörrar.

Vad händer på andra sidan dörren?

Bara att vänta och se!

Modemanifestet

Jag minns med fasa tiden på högstadiet. När alla skulle ha svindyra svinfula Levis-jeans. Den där lilla röda lappen som satt bak på fickan, utan den var man en given hack-kyckling. Och Wct-overaller, med sånt där äckligt kliande ludd på insidan. Kalla var dem. Och noppiga blev dem.

Och just det där med Levis jeansen. Jag minns att jag tjatade på mina föräldrar som var två väldigt ekonomiska människor och som naturligtvis tyckte det var vansinne att lägga 500 kronor på ett par byxor. Men till julklapp önskade jag mig pengar ett år och fick minsann råd att köpa ett par själv! Jag var jättelycklig...i ungefär 5 minuter. Alltså, jag tyckte inte de var snygga. Dem satt inte lika bra som mina 200-kronors jeans från Kapp-Ahl gjorde, de var inte lika sköna. Men ändå så hade jag på mig dem ett tag i skolan bara för att visa att jag har minsann också!

Vilken lättnad det var att komma till gymnasiet! Hamnade på en linje och i en klass som ingen från min gamla skola. På humanistiska. 30 elever där alla hade sin egna stil. Ingen ville se ut "som alla andra". Äntligen kunde jag klä mig som jag själv ville. Vilken befrielse!

Och än idag är jag där. Brukar säga "va skönt att ha uppnått den åldern att jag sätter på mig vad jag själv vill". Fast den åldern har jag varit i sen jag var 16. Att inte behöva gå och tänka på vad andra tycker. Vad "alla andra" har på sig. Jag kom till slut överrens med Levis-jeans. Under många år använde jag endast 501:or i alla möjliga olika tvättar. Köpta på Lantmännen för några hundringar mindre än vad JC tog.

Därför tycker jag det känns så härligt nu när det faktiskt har blivit som "inne" att ha sin egen stil. Att handla second hand, ordna klädbytesdagar, att sy om/ sy till sin egen garderob eller vad det nu kan tänkas vara. Många anger förstås som skäl att det är för miljön. Men jag tror allt går hand i hand.

Det är härligt att ha makten över sin garderob. Och på så vis även sin plånbok och sin miljöbelastning.

Om du inte kommit så långt med dig själv och din garderob ännu. Eller om du för den delen har det. Läs Modemanifestet och bli inspirerad!

Varför sträva efter att se ut och vara som "alla andra"???

Jag är jag (och vill se ut o klä mig som jag).

Och det stämmer faktiskt på oss alla!

Så söt men ack så grym!

Katter är väldigt söta, ljuva, självständiga varelser. Våran H inget undantag. Men samtidigt så grym!

Eftermiddan tillbringade jag i sy-rummet. Över mitt huvud hördes det som en kravall i rummet ovanför. När jag gick upp för att kolla om det var H som fått ett damp-anfall möttes jag av katten med en mus i munnen. Varpå han släpper den! Naturligtvis var den inte död, bara något litet bedövad. I 40 (!) minuter satt jag sen och lyssnade på skrammel, dån, mera skrammel innan det blev tyyyyst. Då kom sonen S hem från skolan. Det var i hans rum denna plågsamma lek höll på. Katten satt och stirrade bakom en byrå. Vi (sonen alltså med mamma bakom ett draperi på behörigt avstånd) drar fram byrån, men musen är borta. Sonen drar ut låda efter låda, katten smyger in i byrån. Musen ut på darriga ben och rakt in i sonens byxben!!!! Mamma skriker medan sonen lugnt drar av jeansen, ruskar ut musen. Katten efter på lite lagom håll medan sonen knäpper byxorna igen. Flera gånger har katten tag i mus-nacken men släpper lika snabbt igen, slår lite förstrött på den med tassarna. Vi (jo, VI) tröttnade och sonen fångade in musen i en burk. Kastade sen ut den i gräset till schäfern (med mellannamnet rått-mördaren) ...som lägger sig på den! Slutade med att mamms fick ta spis-skrapan och slå ihjäl den själv i allafall.

Slå ihjäl djur är inte min grej, inte ens möss. Åtminstone inte så här års. Framåt februari sådär har min rädsla för de små odjuren förbytts mot en sådan vrede att jag klarar det på ett slag. 1 november krävdes det 3 slag (snarare puttar).

Usch, tvi och blä för möss, råttor, sorkar u name it!

Den slibbiga lukten av råtta (mus) finns ännu kvar där i vardagsrummet. Precis där vid skorstens-nocken upp mot taket. Antingen bor maken/makan kvar eller så har det lilla äcklet lämnat arvingar efter sig. Ikväll är det H som får stanna inne. Han må vara hur seg som helst på att ta ihjäl mössen, men han har åtminstone koll på var den är!

Söndag kväll igen

Lördagen blev det en tripp till mumma. Hämtade tavlor, modell gigantiska! Några böcker efter moffa. Ett litet nätt skåp med bar-del. Där ska alla kristall-glas stå som vi fick i somras. Hem och slappade i soffan med småerna medans sambon skjutsade S på årsdags-partaj. Sambon slocknade tidigt i vanlig ordning. Mamms o T såg film o T somnade på soffan. Eftersom jag vet att han är lite mörkrädd på övervåningen när han är enda stor-barnet hemma fick han sova kvar där.

Hann slumra tio minuter innan 4åringen väcker mig. Hon hade vaknat av sin hosta och ville krypa ner hos oss istället. Somnade om med knubbiga varma fötter mot magen när hon la sig på tvärsen i våran säng.

Vaknar 8 timmar senare av orden "va kom hon ifrån???" när far-är-rar något yrvaket slog upp ögonen. Strax efter kom 3åringen oxå. Två mindre varma fötter lades nu mot min mage som snart blev rygg eftersom 4åringen hostade och turades om med 3åringen att nya mig rakt i ansiktet. Har not not not tid med förkylning för egen maskin nu! Not ever egentligen, men inte nu. Pleeease!

Gråmulet. Blött. Seg söndag. Skrev matlista. Skrev inköpslista modell låååång. Handlade. Fick ett lika låååångt kvitto. Fick hem de två stor-barnen som varit på pappa-visit i helgen. Packat in, packat om, fryst in.

Kollade runt på våra små väggar vart gigant-tavlorna skulle sitta. Beslutade sova på saken vilket innebär att de kommer att stå lutade mot min garderob till minst nästa helg. Knölade in tegel-stens-böckerna i bokhyllan. Den som jag färg-sorterat förra söndagen. Lyckades hålla färgskalan trots tegelstens-utökning.

Baddat feberpanna. Portionerat hostmedicin. Bäddat högt med kuddar.

Schasat överpigga skolbarn i säng. Mannen fått sin god natt kram. Ingen puss för min hals börjar svida. Honungsthe, stickorna, katten och Beck. Ingen söndags-ångest. Men utvecklingsamtal kl 9 måndag morgon med två snoriga små med mig...hur f-n ska det bli? Nä ingen ångest. Söndag *nice*

Så många val man har i livet.

Varje dag gör vi val. Val som för en framåt i livet. I stunder som dessa kan jag fundera över val jag gjort tidigare i livet. Som det varför jag inte gick vid första slaget.

Hade jag gått första gången hade hela mitt liv sett annorlunda ut. Jag hade blivit ensamstående mamma till K. Hade inte fött S, O och T. Hade inte träffat F och inte heller fött L o E.

Kanske hade jag träffat en annan och fått ett gäng ungar ändå, men inte mina ungar som jag har idag. Å andra sidan, jag hade inte vetat annat heller.

Men jag älskar mitt liv som det är idag! Jag har ett helt underbart liv; världens bästa man, goaste av goaste ungar. Sysslar och pysslar med det jag älskar att göra allra mest om dagarna. Så nää, jag ångrar ändå inte mitt val. Det valet att stanna gång efter gång. Att jag inte gick förrän jag gjorde. Trots de problem det ställer till idag. För just tack vare alla val jag gått igenom i livet, både bra och dåliga, så vet jag att jag kommer att göra rätt val igen. Att jag har valt rätt. Men att den person som väljer att fortsätta att bråka och försöka förstöra våran familj har valt helt fel! För du kommer aldrig att lyckas!