Troll och tyg

I eftermiddags tog vi oss ut i solskenet på en liten promenad. Vi har ännu gott om snö, men luften skvallrade om att nu är faktiskt våren i antågande!

Hugo följde naturligtvis (dessvärre!) efter oss. Är lite rädd när han traskar efter oss ute på vägen. Bilar är stora och hårda men det förstår han inte riktigt. Till slut så lyckades jag få ner honom i dikeskanten istället, men han mjaulade missbelåtet :p

Tjejerna ville till vad dem kallar "trollskogen". Tack vare täta grenar så var det barmark under dem stora tallarna. Jag lyckades baxa ner vagnen genom snödrivorna, lätt var det inte, men väl värt "besväret" när lyckliga barn sprang runt bland "trollen" och klappade dem (Trollen är mossiga stenar egentligen).

Projekt "klä-om-vagn-till-Lilleman" är på gång. Alldeles i startgroparna kan man väl säga. Hämtade hem ett fynd från en Köp-o-sälj-sida som skall göras om. Varför det då??
Tja, för det första så är jag ett stoort fan av retrovagnar. Älskar de där gamla godingarna. Snygga, funktionella och så är det väl en gnutta nostalgi också förstås, 70-talist som jag är. 
För det andra så är det där med kemikalier i allting, igen! Vi har en Emmaljunga som köptes till L 2007, innan larmrapporterna (iaf så vitt vi läste/hörde). Den har används sparsamt eftersom L inte var ett sånt där barn som älskade sin vagn direkt. Sen blev det syskonvagn när E föddes och mitt intresse för retrovagnar kom igång ordentligt. Med andra ord fick hon en annan vagn :) Sambon har dock nåt enormt stort affektionsvärde i L´s vagn så sälja den är det inte tal om!
Vagnar tillverkade före 2010 innehåller flamskyddsmedel...med andra ord vill jag inte använda den mer (det här var en nyhet för mig)! 
Men även retrovagnar innehåller förstås en massa kemikalier. Det var ju inte så noga på den tiden liksom. Många är galon, plastmaterial, vadden i sufletterna är nog inte så hälsosamma efter 30-40 år.

Den här köpta igår är en -05:a = flamskyddsmedel även i den, men sambon har ingen affektion i denna så jag får sätta saxen i den hur mycket jag vill :)
Plus att den har "krom-chassi", så med rätt tyg (ekologiskt är inhandlat) ska den nog kunna blir relativt retro och högst personlig. 

För det är tredje orsaken; jag vill ha en vagn som inte "alla andra" har, en nack-vändare så att säga.

"Slaktningen" påbörjades direkt vid hemkomsten. Och se där! Under det "vanliga-fula" fotstöds-tyget fanns ett snyggt galler- stöd. En glad överraskning.

Så här såg E´s vagn ut när den var klar -09. Lite för "flickig" för Lilleman att ärva.

Bok-paket

Och idag kom böckerna från Adlibris till min brevlåda. Har lite kvälls-lektyr med andra ord. "Handla rätt för giftfri barndom" lär jag börja med.

Mitt livs första

Ordinarie pizza-bagaren var på vift ikväll, så jag fick göra mitt livs första pizza! 37 år och mor till sju barn så var det väl på tiden va?
Jo, den blev godkänd av avkommorna :)

Höga halter av flamskydd eller inte???

Sökandet efter Lillemans nästa bilbarnstol fortsätter. Vi har väl egentligen bestämt oss för modell, men jag ville veta mera!! Inte bara allt det där om krocksäkerheten osv. Det är f.ö. inget svårt att få svar på utan den detaljen hur det står till med farliga kemikalier, flamskyddsmedel osv osv i stolarna. Det är inte helt enkelt att få besked m. Råd & rön har testat (som man kan köpa på deras hemsida) men just den stolen vi tänkt var inte med. Och då återstår det bara frågetecken???? 

Att det ska behöva vara så svårt att få svar på en minst lika viktig fråga!? Kan tycka att det skulle ligga i fabrikanternas intresse att informera om det inte finns i deras produkter. Eftersom ingen information ges kan man väl nästan anta att det gör det eller att de själva inte ens vet hur deras värden ligger till.

Suckar och tänker sen att jag får göra som jag tänkt från början. Med andra ord, ta av klädseln på den nya stolen och tvätta före användning. Se till att Lilleman inte sitter och suger på den och till sommaren införskaffa ett typ av skydd som man drar över stolen så direkt hudkontakt med klädseln undviks. (Tanken är att han ska ha en ny stol från slutet av mars och då lär han ännu bära kläder i flera lager ett tag till, men till sommaren kan tänkas att han åker bil i blöja och kortärmat...).

I mitt letande hittade jag iaf detta inslag på svt. Intressant!

http://www.svt.se/nyheter/sverige/katter-ska-visa-hormonstorande-amnen?utm_campaign=cmp_149039&utm_source=getanewsletter

En grupp kan betyda mycket...hur mycket som helst!

Trots att jag vissa dagar irriterar mig å det grövsta på vissa saker, som igår när .det skulle skramlades mama-points i kommentarerna, men ändå är det till 99% så himla positivt i denna gruppen.

Vilken grupp? Jo, vi är runt 50 tjejer som varit samlade i, vi kan kalla det "Bebis-gruppen", på FB ända sedan plusset på stickan hösten 2011. Utspridda över precis hela vårat avlånga land, inga som bor så nära varann att vi umgås "irl", bara enstaka som åker sjuttioelva mil för en date på Ullared nån gång. Men inte annars så är de inga som träffas så där i "verkligheten". Däremot ses vi varje varje dag på FB. Några väntade sitt första barn, några sitt andra och så var det jag och en tjej till som var "veteraner" med flera än så i bagaget. Ålders-spann på mellan 20 och 43 år, med alla möjliga olika bakgrunder. En salig blandning människor helt enkelt som startade en spännande resa tillsammans.


Först var det en massa oro för missfall (vilket en tjej fick, men hängde kvar i tråden tills hon blev gravid igen och har en bebis som är några månader yngre än oss andra), illamåenden, cravings, ul och vul som delades mellan oss. Magbilder visade vi varje vecka, jämförde och hejjade på varann. Sen närmade sig dagen för bf för alla och förlossningtankarna dök upp, vilka bedövningar skulle alla ha? Har alla fått tag i vagn och vilken modell?


Första bebisen föddes på tok för tidigt, alla oroade sig för lille J och alla höll tummarna att vi andra skulle gå "tiden ut". 
En efter en bebisarna ut under sommar-månaderna. Jag brukar stänga ner datorn under den årstiden men 2012 var den sommaren jag satt där som mest (eller via mobilen).


Idag är det ett år sedan vi åkte på rutin-ul och kom hem med det hemska beskedet att det kunde vara något fel på vårat lilla barn som låg därinne i magen. Barnmorskan mätte och mätte, massvis med gånger, dessa små sjöar som finns uppe i huvét på bebisen, men fick det inte att stämma. Efter en, vad som kändes evighetslång, väntan fick vi beskedet att vi skulle skickas till Karolinska för ett nytt ul och ett expert-utlåtande. 
Stämningen i bilen på vägen hem var så tryckt att man kunde ta på den. Hemma igen deppade vi om vartannat. När jag brast tröstade sambon och vise versa. Jag googlade på allt jag kunde hitta, vad skulle det innebära om nu sjöarna var förstorade.
På teven gick en brittisk dokumentär där en flicka i 10-årsåldern hade just det "felet" och henne hade livet gått bra för. Det kändes betryggande.
Sen var det tjejerna i gruppen som höll mig uppe. Alla dessa nästan 50 tummar som hölls hårt när vi åkte till huvudstaden och fick se våran alldeles fullt friska kille på en skärm och läkaren sa att "nu får ni fira med en pucko och korv på vägen hem". Firade gjorde vi, fast med räkmacka på Gotlandsfärjan och en lättnadskänsla i bröstet. Sambon skulle få en efterlängtad son o jag min femte grabb! De första att få besked att det var ok, efter de blivande storasyskonen o farmor var förstås tjejerna i gruppen :)


Och ännu sitter vi varje dag och delar med oss. Nu är det bebisbilder, tandsprickning, vak-nätter, amningsbekymmer, barnmat, bilbarnsstolar... Men även vardagen med bilder (och recept) på middagen, bråk med sambon eller bästa kompisen, svärmors-problem, träningstips, sorg o glädje om vartannat. Vi har tom filmat vårat hem och visat för varann!

Det är det absolut första jag går in och kollar på morgonen när datorn slås på och det absolut sista när den stängs av på kvällen. Kollar hur det är med tjejerna, vad som är på tapeten, vad som händer i deras liv just idag. 

Så, även om jag blir irriterad iland (för jo, självklart "grälar" vi loss lite ibland också som en "riktigt" tjejgäng) så är dem värda så himla mycket alla dem där nästan 50 "klipporna" i tillvaron. Härliga underbara tjejer, love u all!

Om att skramla mamma-poäng...eller inte...

Så var den där barnmats-debatten igång igen! :P
På Bebis-gruppen då alltså. En mamma hade dåligt samvete för att hon inte lagade all mat själv. Nån mamma svarade direkt att hon inte lagade nån mat alls, köpte allt på burk. Var så trött på alla "präktiga mammor" som lagade allt själv. Och en mamma menade på att hon knappt vågade nämna att hon lagade allt själv för att hon kände sig så "pretto".
Denna tävlan i mamma-poäng som alltid ska förekomma, kan man bli annat än trött på det?

Man lägger väl sin energi på det man tycker är viktigt? Oavsett om det handlar om barnmat, uppfostran, kemikalier, sitt arbete, intressen och hobbysar?
Sen om man då "råkar", som jag då, tycka att det är viktigt med vad jag stoppar i mina barn och använder tygblöjor och plastbantar och lite till...då är man ett jävla pretto och ska helst hålla käft för att inte nån stackels mamma ska få dåligt samvete= dåliga mama-points *suck, dubbelsuck*
Jag prackar inte på andra min åsikt, jag gör vad som känts bäst för mina barn och mitt samvete!

Som sagts tidigare så vissa dagar känner jag att det bästa skulle va att träda ur denna gruppen. Tacka för mig med nån fyndig dräpande kommentar, så att det med all säkerhet skulle finna mig över-mycket pretto. Istället väljer jag återigen att stänga av öronen, schrolla vidare och gå in på nån av de mera "miljötänkande" grupperna och glädjas åt att jag inte är ett dugg pretto och inte ett dugg ensam om att tycka o tänka som jag gör.

Beställde förresten böcker från Adlibris igår bla. denna Handla rätt för en giftfri barndom av Anne Lagerqvist, Christin Ribbing och Karin Wallis. 

Även några andra böcker slank ner i korgen, allt från Homeschooling, Waldorf pedagogik och odling.
Å nää, jag får inga flera mama-points för det.
Bara känslan av "rätt&riktigt" för egen del :)

Vad skulle det här va bra för?????

Det där med frisk luft och promenad föll inte riktigt Lilleman i smaken idag. Konstant en alldeles uttråad blick på mamma, ibland en liten lätt höjning på ögonbryna när han tittade sig omkring (ahaa en tall...!) Vänd o gå hem nu mamma!

Näää, jag tänker inte dra på smilbanden!

Inte förrän han fick syn på vovve med sitt tuggben, DET var intressant! :)