I höst börjar O i skolan och i måndags var det dags för den första "lekträffen" för den blivande förskoleklassen. Ozzy tog för sig och tyckte det var en riktigt rolig dag. Även lillebror var med och hade han varit i skolåldern så hade det heller inte varit några problem för honom att börja i höst. Dem lekte med flera stycken, pratade med personal och var inte de minsta blyga. När L och E började skolan var de väldigt tystlåtna och ganska blyga. Jag fick alltid höra hur det berodde på det faktum att de var hemmabarn och inte hade gått på förskolan. Nu kom iaf det resonemanget på skam! Med råge! I nästa vecka är det dags för två träffar till.
När jag kom hem därifrån så började funderingarna igen på vad jag ska göra när "jag blir stor". Kanske lite tidigt att säga ännu, men ändå med tanke på hur framåt E visade sig så kanske det ändå inte skulle vara så hemskt för honom att börja förskolan så småningom. Även om planen från början har varit att även han skulle vara hemma till skolstart så känner jag att det kommer bli väldigt ensamt för honom när Ozzy börjar skolan. Det kommer kräva helt annan stimulans från min sida också för att det ska bli bättre för honom att vara hemma än att vara på förskolan. Så nu var den tanke-karusellen igång igen.
Drömmen är helt klart att kunna sälja det jag syr och så småningom starta företag. Men, det är ändå inget som går att försörja sig på. Inte enbart.
Lika mycket som jag älskar att styra min egen tid (något som jag helt klart blivit bortskämd med under de här 12 åren hemma med barnen), så längtar jag ibland till att ha ett "svensson-liv" och ett jobb att åka till, arbetskamrater och en riktigt inkomst. Det är träligt att alltid behöva vända och vrida på varenda krona varendaste månad, även om jag blivit bra på det och även om inte alla månader innebär en massa uppoffringar.
Och en annan sak; för första gången under alla år så har jag blivit beroende (rent ekonomiskt) av sambon, vilket jag inte alls gillar! Till skillnad mot vad jag märkt att många tror, så har jag inte levt alls på honom. Jag har klarat mig på mitt och vi har inte ens gemensam ekonomi. Men nu är det alltså inte så längre. Och den situationen vill jag ur fortast möjligt!
När jag försökte ta upp detta med att börja jobba med sambon gick det så där...
-Skulle vara bäst om du fick något som är deltid, så att du jobbar när barnen går i skolan typ.
- Mmm, så Eddie slipper ha så långa dagar på förskolan och så att vi inte behöver fritids för dem andra.
-Jo, det också.
-Vaddå, "det också"?
-Ja, men så att du ändå hinner med allt annat, här hemma och så. .....
Suck!!!
Hur som helst, funderingarna fortsätter. Och någonstans, någon dag kommer väl en lösning.
Bilder från igår kväll när jag tankade energi i skogen med bästa Ambra <3
Skogen är ett plåster för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar