Svacka

Just nu är jag hemskt dålig på att blogga. Har hamnat i nån form av svacka när allt bara känns jobbigt.
Formsvacka. Är mest bara trött. Hela tiden trött. Fast försöker ändå få något vettigt gjort varje dag. Ibland räcker bara orken till den dagliga tvätten och matlagningen. Ibland till lite mera, men inte mycket.
Trycker i mig järntabletter och blutsaft, men känns ändå som att blodvärdet har stannat i källaren.

Har haft vissa dagar med värsta deppet också. Fattar egentligen inte varför, men deppar ändå.
Förkylningarna som varit så envisa har övergått till magstrul. Inte magsjuka modell vinterkräk-varianten, men magar krånglar till o från hos mig och barnen. 
Möss har vi i huset ännu. Rasslar i väggarna. Härom kvällen kom en spatserande på kanten runt öppna spisen i vardagsrummet när jag satt ensam vaken och kollade på film. Upptäckte att det varit besök i en garderob i det rummet som ska göras i ordning till Ozzy. Söndertuggade plastsäckar som jag förvarar täcken i, men täckena hade tydligen inte smakat gott i af. Det rummet skulle vi ta tag i nu ganska snart, måla och lägga nytt golv i. Jag har planerat hela inredningen för hur fint det skulle bli där för Lilleman. Men lusten försvann liksom. Vill inte flytta in honom i ett rum där det ev. ränner möss i garderoben (som är utan dörrar, bara draperier framför).
Katten bara ligger och sover. Vill inte ut. Pissar överallt utom i lådan. Och tar inga möss...

Bouppteckningen efter pappa har blivit klar. Jag har fixat med allt så det nu står på mig. Ringt försäkringsbolag och gjort ägarbyte på bilen. Känns som att det börjar komma i land med allt det där praktiska nu. "Bara" tömning av huset kvar. Inte så bara att tömma det. Ett hem han haft i över 40 år, mycket grejer blir det på 40 år. Och då den där orken som jag inte riktigt har. Och småttingar som byts av med att vara lite sjuka mest hela tiden.

Och så saknar jag honom, pappa. I söndags fyllde dotri 7 år. Hon fick bl.a. en cykel av oss. Sörjde att han inte kom hit och grattade henne. Att han inte fick se henne så stolt försöka lära sig cykla på sin nya fina cykel. Vet att han hade velat göra det.
Mormor och hennes syster var här och det var ju L förstås glad för. Men jag blev bara trött av dem, eller iaf av mormor då. Hon som alltid ska komma med negativa kommentarer om att vi ska ha barn igen. Hennes totala oförmåga att glädjas åt någonting. Varken för egen del eller för andra. Visserligen har hon alltid varit sådan, men det gör det inte mindre jobbigt. Just sånt som alltid jag och pappa ventilerade i telefon efter deras besök här. Och så kändes allt mycket bättre när jag fått gnälla av mig till honom och han alltid hade något klokt att säga. Men i söndagskväll när tanken dök upp. Jag var tom på väg att ta telefonen i handen och så insåg jag; jag kan inte ringa honom!

Något jag iaf är bra på är ju att ta mig i kragen och rycka upp mig, ta nya tag. Så jag ska väl försöka göra det. Snart. Märker att allt känns så himla mycket lättare de dagar solen skiner, fåglar kvittrar och det blir lite vår i luften. Men så kommer en grå-disig dag igen och så är jag tillbaka. Puuuh...

Våren på G och vi med

Äntligen, äntligen har det börjat vända. Inte för att vi på långa vägar känns helt friska ännu, men nu går det ändå åt rätt håll. Igår hade vi kanon-väder hela dagen och barnen orkade i allafall ut en stund i solskenet, vilket kändes som ett stort steg i rätt riktning.
Sen att natten återigen har varit hostig och kämpig det kan jag ändå leva med. Nu är våren på väg och när solen skiner känns allt i livet så himla mycket lättare.

Sjukstuga

Man ska inte ropa hej förrän man är över ån. Och det var vi tydligen inte. Lagom jag trodde det hade vänt till det bättre började Lilleman att snörvla, mer och mer. Sen satte Ella igång för att snart följas av Lowe och nu är det min tur.
Idag är en sån dag när jag önskar att jag varit man; bara kunna ligga på soffan och vara sådär lagom döende.
Men eftersom jag nu inte är en man så är det förstås eld i spisen, tvättmaskinen snurrar, köket är i ordning och något ätbart är framtaget från frysen så att det blir mat åt familjen ikväll. Får va lite döende sen efter kl 18.

Å andra sidan ligger det väl inte heller i min natur att bara ligga och inget göra. Men ska iaf unna mig lite pauser med stickningen under dagen och bara burra ner mig med småttingarna medan vi hostar ikapp.

Äntligen vänt!

Man brukar ju inte vilja vaccinera barnen om de är förkylda. Och det var inte Ozzy heller när han fick sin MPR-spruta, men den bröt ut två dagar senare. Kanhända är det anledningen till varför han mått riktigt kasst och inte alls varit sig själv på länge. Är man van vid en unge som alltid äter (även när han är sjuk) och för jämnan är glad o nöjd blir man lite ?????? när det plötsligt matvägras, skriks och gnälls mest hela tiden dygnet runt.
Men så satt mamma fram stekt torsk med stuvad spenat (en favoriträtt) och vips så äter ungen med god aptit igen. Har visserligen varit nåt enstaka pip och gnäll-utbrott, men det har helt klart vänt nu iaf *skönt*

Igår var det dags för besök hos barnmorskan. Allt såg finemang ut förutom mitt hb som dippat igen :/ Känner mig iaf inte så trött som jag var sist det föll i källaren. Köpte hem en ny flaska Blutsaft som jag tänker ta (+ två niferex/dag) och några påsar torkade aprikoser på direkten. Bara fortsätta kämpa så det kan stiga igen då.

Snö-målning o brödbak

I fredags förmiddag for tjejerna ut för lek. Lowe gjorde en massa "snö-kakor" och då tog jag ut vattenfärgen till dem så att dem kunde få lite roliga färger på sina "kakor". Väldigt uppskattat pyssel.

Själv ägnade jag dagen åt att fylla på i frysen. Passade på att testa ett nytt brödrecept ur boken jag fick hem häromdagen 100% ekologiskt".

Mellan jäsningar och knådningar satt jag med stickningen. Det går undan med dem här små västarna.
Igår var vi till pappas hus (och eftersom sambon körde passade jag även på att sticka i bilen :) ). Pappa hade en enda fisk i sitt akvarium, en stor mal som blivit 17 år!!! Grannen har varit in och gett den mat sen pappa gick bort, men nu hade den börjat se lite dålig ut. När vi kom dit nu så hade den gett upp livsgnistan redan, så avliva den slapp sambon undan. 
Jag plockade ur några köksskåp och sen blev det en snabb fika hos grannen innan vi begav oss hemåt igen. 
Det är ganska rejält jobbigt psykiskt att åka dit till huset nu. Man känner sig ganska matt efteråt.

Idag har vi haft en riktig slappardag. Ute vräker regnet ner, den sista snön försvinner snabbt. Jag har tagit reda på allt jag packade ner hos pappa, sorterat upp vad vi ska ha själva och vad jag ska lämna till Kupan imorgon när vi är i stan.

Veckans IN - UT kan med andra ord sammanfattas;

en himla massa UT (allt jag rensade ur från köket tidigare i veckan)

en himla massa IN (diverse grejer från pappas kösregioner, bla. porslinsbunkar/fat, plättlagg, crepes-panna o stekpanna i gjutjärn och diverse rostfria små o stora bunkar)

Hittade små, nästan lite söta rostfria skålar så nu ska även katten få bli av med sin plastback som han äter ur ;)

Stickar vidare...

Paketet till Polen ju skickat, men jag känner mig som sagt var inte ett dugg färdig med att sticka för behövande barn. Samma kväll satte jag igång med en väst och nu är nr 2 på gång. Funderade lite över vart i världen jag skulle skicka dem. Det kommer med all säkerhet bli flera paket till barnhemmet Lodz, men samtidigt finns det så många världen över som behöver värmande plagg åt sina barn.
När jag scrollade igenom Facebook i morse hade gruppen "Värma Liten" lagt upp en länk till ett inslag på Sydnytt. Jag har länge haft en tanke på alla flyktingbarn från Syrien. Det visas ju ganska ofta på Nyheterna osv, men i regel så handlar de insamlingar jag sett om att ge pengar, vilket jag inte kan. Ge värmande plagg däremot, det kan jag! 
Anne Collén startade en grupp på Facebook för att samla in raggsockor (o även annat) till barnen i ett flyktingläger i Jordanien och nu är hon där och lämnar första laddningen med kläder.
Vilka fantastiska människor det finns runt om i vårat land!!!! Blev alldeles tårögd av inslaget. Vilken tur att dessa eldsjälar finns. Och att dem kan få med sig så många andra människor i sin kamp att hjälpa behövande. 
Gick självklart med i gruppen. I inslaget säger hon att dem är 168 medlemmar. När jag gick med nu i morse var det 212. Glädjande att så många går med och hoppas att den fortsätter att växa.

Mitt i veckan

Kylslaget imorse, -5 grader, frost och tät dimma. Men senare tittade solen fram. Dessutom lagom till att vi kom hem så vi hade en chans att få njuta av det ovanligt härliga vintervädret.
 Vi tog nämligen en sväng till återvinningen först idag med ett lass plast och lite annat smått o gott. Sen skulle vi fylla på mjölkförrådet så vi åkte till Ica.
Egentligen gillar jag inte den affären längre, så varför jag valde att svänga in där istället för Konsum kan man ju undra.
Anledningen att vi inte gillar den längre är att vi vid allt för många tillfällen har råkat på gammal o utgången mat i hyllorna och rentav även vid x antal tillfällen råkat köpt sådant *surt*.
Annars är det egentligen en liten trevlig butik, sällan köer och väldigt trevlig personal så... men iaf. Idag hade vi gott om tid och strosade lugnt runt och kikade på allt möjligt. Då slog det mig (som allt mera letar o väljer eko-varor) att deras utbud av ekologiskt var rent löjligt. Ja, egentligen borde dem skämmas en aning, butiken var faktiskt (under en annan ägare) öns första svanen-märkta butik. Av vad jag kunde se idag fanns det krav-bananer (det enda eko på hela frukt-o-grönt-avdelningen), eko-kakao och eko-vetemjöl. Inte nånting annat. Nästan hela I-love-Eco sortimentet var borta och inte ersatt med något annat än Icas egna märke. 
Nää, ska vi handla nånting på samhället så får det fortsättningsvis bli enbart på Konsum. Tänker inte ödsla mera tid på ica och gå och undra över vad jag gör där :p
Åh mjölken ja, den fanns inte heller som eko längre, så det fick bli, visserligen gotländsk (närproducerad) men konventionell...