Man ska inte ropa hej förrän man är över ån. Och det var vi tydligen inte. Lagom jag trodde det hade vänt till det bättre började Lilleman att snörvla, mer och mer. Sen satte Ella igång för att snart följas av Lowe och nu är det min tur.
Idag är en sån dag när jag önskar att jag varit man; bara kunna ligga på soffan och vara sådär lagom döende.
Men eftersom jag nu inte är en man så är det förstås eld i spisen, tvättmaskinen snurrar, köket är i ordning och något ätbart är framtaget från frysen så att det blir mat åt familjen ikväll. Får va lite döende sen efter kl 18.
Å andra sidan ligger det väl inte heller i min natur att bara ligga och inget göra. Men ska iaf unna mig lite pauser med stickningen under dagen och bara burra ner mig med småttingarna medan vi hostar ikapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar