Sakta men säkert börjar jag känna att min energi-nivå börjar närma sig sin normala nivå igen. Trycker ännu i mig allt möjligt järnrikt. Idag körde vi igång med brödbak direkt efter dem stora skol-syskonen lämnat huset.
Första plåtarna av mammas grötbullar.
Och så Ellas alldeles egna.
Vi gjorde två degar så idag blev det 85 grötbullar och med söndagens bak, så har vi nog så det räcker för den här veckan. Många mackor går det åt här. :)
Lilleman har sovit sådääär två nätter i rad nu, vet inte riktigt varför. Ganska trött fis när vi knatade iväg till bussen för att hämta syrran.
Vinter på riktigt, äntligen!
zzzzzzzzzzzzzzzzzz
Lite bus med hundarna när vi kom hem igen. Fast dem busade mest med varann.
Sen bjussade Ella både Lillebror och Storasyster på sina alldeles egna bullar när vi kom hem.
Bara en dag försent men iallafall, idag rök julpyntet. Staken får ännu vara kvar till vi hunnit elda upp ljusen. Tänder den en stund varje mellis och ibland även när vi äter kvällsmat hela familjen.
Lite mysigt ju.
Medan jag fixade maten (idag blev det stuvad potatis och prinskorv, morötter o majs) myste dem yngsta tillsammans i soffan och höll sams hela tiden!!! Jaja, nån dag ska vara den första (och det gick snabbt över bara pappa klev in genom dörren).
Njuter verkligen av att vi äntligen fått snö. Ungarna tycker det är såå mycket roligare än gråväder och gyttja. Inte behöver man tjata på dem att gå ut, snarare fråga om det inte är dags att gå in om dem börjar bli frusna...
Direkt efter maten försvann Ella, Lowe och Tim ut i mörkret med pannlampor och det är väl dags att ropa in dem nu. Läggdags strax.
Och sen ska jag slänga mig i soffan o kasta upp benen och sticka lite.
En riktigt skön tisdag har vi haft idag :)
I morse när jag kom upp fick jag äntligen se lite snö på marken igen. Då var det inte mera än att grässtråna ännu stack upp, men under dagen har det fyllt på mer o mer. Ungarna var naturligtvis också glada och hade bråttom ut.
Lite har jag varit ute och njutit idag, men mest har jag stått i köket idag. Bakade grötbullar och gjorde lite fruktpuré och linsgryta att stoppa i frysen åt Lilleman. Han har f.ö. verkat lite hängig idag, som att han är på g att bli sjuk. Hoppas hoppas det bara går över.
Jag själv mådde inge vidare igår, huvévärk precis hela dagen och allmänt "burrig", men idag var det inget sånt. Är så mycket bacillusker i omlopp så man vet aldrig. Redan första dagen i skolan kom Lowe hem och berättade målande om en klasskamrat som kräkts på rasten och blivit hämtad av sin mamma.... uuuuh. Sånt vill vi inte ha in i vår boning nu.
Energin börjar komma tillbaka mer o mer nu när mitt hb stigit igen och jag vill helst fortsätta att ha den energin.
I morgon ska det plockas undan tomtar och röda dukar. Oj! Vad tiden gick fort.
Här är lille "8an", som vi hittills har haft som arbetsnamn. Efter gårdagens UL så har vi dock byt ut det mot "Eddie". Inget spikat, vi klurar vidare, men det är bättre än att kalla sitt barn för "den" som det lätt kan bli.
Och att det blir en liten kille till var det inga tvivel om, han visade snällt upp hela härligheten och kissade (!) tom. Bra, tyckte läkaren, då funkar njurarna som dem ska, sa hon. :)
Och det var det vi hade hoppats på också, en lillebror som Lilleman kan busa med och så småningom även dela rum med.
Allt såg finfint ut, inga konstigheter alls. En otrolig lättnad när vi åkte hemåt igen. Sambon åkte direkt vidare till jobbet med en riktig "energikick" som han sa. Och själv kände jag mig också fylld av en ny energi. Nu ska här äntligen njutas till 110% av graviditet med allt vad det innebär.
Vi började med att ta en promenad till skolbussen för att hämta syrran, i strålande solsken!!! Det var väldigt länge sedan vi hade en gnutta solsken, men det kändes så väldigt passande att den visade sig just då.
Och som ett litet extra plus i kanten så har mitt hb klättrat uppåt riktigt duktigt till 127. Det kändes också väldigt skönt, men jag kommer fortsätta att järnbomba kroppen. Eftersom även järndepåerna var väldigt dåliga förut så kan det behövas. Vill verkligen inte att värdet dippar neråt igen och den där fruktansvärda tröttheten kommer tillbaka. Riktigt piggelin vill jag va nu :)
I fredagskväll var det ett program med Alex Schulman (Älska mig, tror jag det hette). Han pratade då en hel del om det här med vår tids behov av bekräftelse. På facebook, instagram, twitter, bloggar osv osv. Hua mig vad det låg mycket i det han sa. Kände (tyvärr) igen mig i en del, men kände kanske ännu mera igen det i vissa vänner man har tex på fb.
När jag startade min syblogg efter nåt års läsande av andra sybloggar så var jag hela tiden på jakt efter denna bekräftelse. Allting handlade om att få så många besökare som möjligt och helst en massa kommentarer också. Listade bloggen överallt där det gick att lista en blogg, surfade runt och kommenterade på så många som möjligt varje dag. Till slut handlade inte bloggandet om själva sömnaden för min del, snarare att sy sånt jag visste drog besökare. Kände hela tiden en viss press att få till ett visst antal inlägg per vecka.
Naturligtvis är det länkad till fb så alla jag känner där ser varje gång jag gör ett inlägg. Tog jag nån liten paus tex vid sommarlov frågade folk direkt om jag slutat sy vilket i sin tur gav ännu mera press.
Lite som en motsats till sybloggen startade jag den här "vardagsbloggen" vid sidan om. En blogg bara för min egen skull. Inte för mina vänner (ingen vet att jag har den), inte för ev. läsare utan bara som min egen ventilation. Visst, kul om någon snubblar in här och läser vad jag skriver, men inget jag jagar efter. Bara skriva när jag har lust. Och om det jag har lust.
Men, till slut insåg jag, till min egen lättnad, att det gör ingenting, att det går ett tag mellan inläggen på sybloggen. Jag har min lilla trogna läsekrets ändå. Och det roliga med att sy har kommit tillbaka. Ingen press. Bekräftelsebehovet har tagit ledigt!
Idag var det dags för sambon att jobba igen. Första dagen efter ledigheten och vem försover sig ;)
Jag var rädd att försova mig, jag som skulle hämta hem sonen från LAN tidigt i morse. Så jag vaknade 5.45 redan och kunde inte somna om (av rädsla för att inte höra mobil-alarmet). Så där låg jag o stirrade ut i mörkret och hörde regnet dåna mot plåttaket, med handen på magen ifall det kunde tänkas buffa till lite. Sambon hade gått och lagt sig på soffan i natt eftersom jag snarkade (hopplös med det när jag är gravid) så honom hade jag ingen koll på. Men när jag smög upp kl 7 så sov han ännu...gissa om han fick fart ;) Ringde chefen...som också försovit sig! :D
Imorgon är det dags för skolstart för 4 av barnen.
Och för ultraljud....jag är skitnervös på ren svenska. Fi F_n vad jag har våndats sen tiden damp ner i lådan. Vissa dagar har jag känt att jag struntar i alltihop, vill inte åka dit! Men då får jag våndas vidare till juni ju, så det går ju inte :p
Jag har målat upp diverse skräckscener i huvudet på vad de skulle hitta för fel på knodden. Tom. att det är tomt! Tomt tomt i magen. Att jag gått upp 8 kg och fått denna kulan av all julmat och kolor, det låter väl logiskt..? Att jag skulle varit skengravid i 19 veckor!!!
Att vi ska bli skickade till Karolinska som förra gången (jag vill verkligen inte dit igen, men kommer på mig själv att mer eller mindre sätta in det i schemat kommande vecka).
Fast sen finns det samtidigt en liten liten uns av mig som ser fram emot att få se den lille/lilla därinne. En liten liten förhoppning om att allting faktiskt ser bra och normalt ut. Men, dessa nerver och dumma hjärnspöken :P
Undrar hur mycket jag kommer kunna sova inatt....
Väntade hem sambon med färjan i natt. Vi är sådana, sitter uppe och väntar på varann om den andra är iväg. Tände lite ljus i öppna spisen.
För att tiden skulle gå såg jag lite slött på en film och hade stickningen i händerna. Fick sen rippla upp allt igen då jag insåg att garnet inte skulle räcka till det som jag höll på med (o det har legat i gömmorna såå länge att det inte lär gå att få tag i mera). Surt!
I morse skulle Lilleman få gröt till frukosten. Öppnade en ny ask Sempers fullkornsgröt. Överst (som tur var!) kravlade en bagge omkring, bläääääk!
Nej då, det var inte gammalt grötpulver, utgångsdatumet var inte förrän framåt hösten detta nya år. Köpte den igår och förpackningen har ju en sådan typ av försegling att denna baggen måste ha kommit in där hos Semper, knappast i affären eller hemma på våran köksbänk. Grävde runt i asken och där fanns flera :p
Men Semper skyller på affären. Och där blev jag erbjuden en ny förpackning. Som att jag skulle vilja ha det!? Näpp, pengarna tillbaka (o det fick jag) men ingen godtagbar ursäkt/förklaring av Semper. Ingen mera gröt därifrån iaf!
Man vänjer sig fort med sovmornar så här under lov. Men idag blev det tidigt uppvaknande. Sambon skulle iväg till tidiga morgonbåten och väckte mig 5.39 för att säga hej då. Hade troligen trott att han inte skulle få liv i mig eftersom han ändå hade skrivit en lapp som satt på bryggaren :)
Men jo då, jag lyckades inte ens somna om efteråt. Myrkrypet i benen gav sig tillkänna och efter en stund började Lilleman babbla i sömnen, så jag pallrade mig upp.
Började dagen med en blöjtvätt. Säga vad man vill, men dem är bra mycket finare än en soppåse vid dörren, eller hur!
När de 2 små madamerna var utfodrade med frukost tog jag mig i kragen och klippte till ett par tröjor till Lilleman. Något som jag tänkt på hela lovet, men tid eller ork till sömnaden har inte alls infunnits sig. Sen blev det även symaskinen en stund också, men inte med dem här tröjorna förstås :P Fick vackert ta det som låg och väntade först (en pyjamas som jag helt rätt har misstänkt kommer bli för liten för Lilleman) eftersom det var dem färgerna i maskinerna. Blaaa! Försökte tänka liiite positivt ändå; den kan ju bli till syskonet sen istället då. Och så får jag väl ev. göra en ny o större till Lilleman.
Kanske...för den var inge kul att göra alls :p
Hade min lille hjälpreda med i köket vid matlagningsdags. Idag med dem där härliga lejongula ullbrallorna från Babyidea.
Är minsann lite trötter i ögat nu. Inte riktigt van att stiga upp så här tidigt (+att det blev ganska rejält sent innan filmen jag o grabbarna såg var slut igår). Kanske man kan komma i säng i tid ikväll då...eller inte. Konstigt nog brukar jag alltid piggna till liite för mycket bara minstingarna kommit i kojs o så blir man sittande där framför dumburken alldeles för länge trots sina goda föresatser tidigare på kvällen.
Nyårsdagen 2013
Och nyårsdagen idag 2014...grått lock över oss, blåsigt, flera plusgrader. Blää vilket trist väder! Även om man trotsar kylan som blir av att det blåser tvärs igenom kläderna så känner man sig inte direkt piggare av en utomhusvistelse för tillfället. Dagsljus, vad är det? Och denna hiskeliga blåst! Känns som att vi bor på en ytte-pytte-liten väderbiten kobbe mitt i kalla nordsjön snarare än mitt på en relativt stor ö...Ser framför mig en scen ur filmen Sjöfartsnytt ( The Shipping News med Kevin Spacey, Judi Dench o Julianne Moore) där dem surrar fast huset som står alldeles vid en klippkant med havsskummet piskande mot rutorna, typ...Ok, riktigt så illa är det väl inte, men så här mycket blåst brukar det väl ändå inte va!?
Vi brukar vara ute så mycket på jullovet, hela familjen. Bygga snögubbar och snölyktor, åka till pulkabacken i Dalhem...Jag brukar alltid ta långpromenader med barnvagn och hundar.... Det här lovet har vi knappast fått ut ungarna utan nån form av mutning när dem kommer in. Ständigt ett litet dåligt samvete gnagande att dem inte fått dagsransonen dagsljus och frisk luft. Men vem kan klandra dem att de hellre burrar ner sig i soffan under en filt med en bra film. (Sen att dem två små madamerna klättrar på väggarna av rastlöshet, träter och gnatar på varann.. :p )
Nä, lite snö och minusgrader skulle inte skada de här sista dagarna av lovet. Så ungarna kan ut och rasa lite och faktiskt ha roligt utomhus (nä, inte ens 5-6-åringar uppskattar lera o geggig gräsmatta att leka på hur länge som helst). Och jag vill ut på en promenad med det där härliga knarret av iskall snö under stövlarna.
