Lev mer på mindre *1

Hann läsa en del i boken igår, riktigt spännande/bra/inspirerande.

Som en sån där första reflektion tänkte jag angående den här biten hur lite man egentligen klarar sig på penningmässigt för att familjen ändå ska gå runt. Eftersom jag är hemma på heltid sen flera år tillbaka så har det hänt ganska många gånger att vi fått frågan hur sjutton vi klarar oss ekonomiskt?

Det undrade vi en del över själva också innan beslutet att jag skulle stanna hemma kan jag säga. 
När vi flyttade ihop hade vi (jag) fyra barn och mitt "bidrag" var ett ganska rejält csn-bidrag+ barntillägget därifrån. I maj-06 var mina studier färdiga, jag började ta ut 2 dar/v i fp för den då yngsta och det var en ganska stor skillnad redan där. Jag har ingen SGI så det är garantinivån som gäller för min del. 
2007 kom dottern och jag fortsatte ta några dar/vecka i fp. Nånstans där och när att vi samtidigt kom fram till att vi inte ville ha henne på dagis och kasta oss in i ekorrhjulet igen med hämtningar/lämningar och stressen+ att lillsyrran blev tillverkad, märkte vi att det går runt ändå.

Och man vänjer sig. Man lär sig på något vis att rätta mun efter plånbok. Att börja tänka mera ekonomiskt. Konsumerar mindre. Tänker efter före.

Och saknar vi nåt? Njä, inte direkt. Vi har hus på landet, två bilar, mat på bordet, hela o rena ungar och mycket tid för varandra. Vi lever på en medelmåttig arbetarlön, barnbidrag (och får underhåll för mina äldsta). Vi har ännu ganska rejält med fp-dagar att ta ut för våra gemensamma barn. Dem sparar vi till sämre tider brukar vi säga ;)

Och det är just det där med tiden för familjen som vi värderar så högt. Ingen av barnen ens vill att jag ska börja jobba, tom. tonåringarna uppskattar att jag finns hemma när dem kommer från skolan tex. Och pengar är inte riktigt allt heller.
Sambon fick ett jobb-erbjudande från en firma i stan som skulle innebära ca 2000 mera i månaden. Men, det skulle innebära att han behövde åka lite tidigare varje morgon, komma hem lite senare varje kväll och några hundringar extra i bensin varje månad. Han tyckte helt klart att det inte var värt det varpå han blev helt idiotförklarad av sin lillebror som inte alls kunde fatta hur man kan tacka nej till 2000 spänn extra.
Sambons svar; "tack, men trivs bra med att jobba på en liten firma där chefen faktiskt bryr sig om en och vi har så vi klarar oss ändå. Och, det skulle innebära en timme mera/dag som jag inte skulle träffa barnen." 
Jag kunde riktigt se hur han brorsa satt och ruskade på huvét där i andra änden av telefon. Dem tänker inte riktigt lika där...

Det var en aningens segt att stiga upp i morse. Fick visserligen lite sovmorgon ända till kl 7...men hade gärna sovit lite längre en lördag. 
Efter att vi hade lämnat av Samuel på skolan åkte vi raka spåret hem och satte igång med rejäl städning av tösernas rum, fortsatte ute i köket med städning, bantade ner tvättberget rejält och bakade ett par sockerkakor till eftermiddagsfikat. Lagom vi var klara med allt var det dags att hämta hem Samuel igen. Vi kom tillbaka hem lagom sambon hade arbetat färdigt.
Och nu står han vid spisen så det slapp jag idag :) Varma mackor med skinkstuvning fixar han till. Och sen kan jag lova att det blir soffläge med ungar, lördagsgodis och stickning heeela kvällen lång.